AQIRA
Måste tillägna ett inlägg till min hund. Hon är ibland otroligt jobbig. Hoppar, bits, låter aldrig kopplet hänga slakt, kräver alldeles för mycket uppmärksamhet. Men hon är min. Den varelsen som älskar mig högst på denna jord. Det är jag som går ut med henne, ger henne mat. Jag är den sista hon ser när hon sluter ögonen och den första hon ser när hon vaknar. Jag är hennes mamma. Och jag älskar min flicka, min dotter, av hela mitt hjärta. Hon ger mig den närhet jag behöver när allt annat sviker. Trots att hon tar alldeles för stor plats och väger betydligt mycket mer än för några månader sedan, så finns det inget mysigare än när hon osmidigt kryper upp i min famn. Lägger sig till rätta, tar ett djupt andetag och pyser ut luft, en humoristisk, ur gullig suck.
