Den du inte ser.
Hon var alltid den som tröttnade.
Så fort det blev allvarligare och hon började känna sig beroende drog hon sig undan.
Han hade varit en kompis, en i det gamla gänget.
I början när han gjorde några tafatta försök att bjuda ut henne var hon fullkomligt ointresserad.
De hade ändå börjat träffas och innan hon visste ordet av hade tiden runnit iväg.
Det hade varit trivsamt och avkopplande att vara tillsammans med honom. Bara de två.
Hon hade tröttnat på att bli förälskad.
Antingen vänta vid telefonen eller ringa själv med bankande hjärta.
Träffar ute, gå i säng, kladd mellan benen. Vad tyckte han? Duger jag? Är mina bröst för små?
Sedan fortsättningen med korta stunder av lycka, krav, besvikelser..
och till sist likgiltighet innan det hela mer eller mindre rann ut i sanden.
Med honom hade hon kul. Och hon kände sig trygg. Med tiden hade hon blivit djupt förälskad.
Och de hade haft det bra.
