HANOHA

I fredags begav jag mig till Zinkensdamm. Mötte upp min kära barndomsvän och hennes gäng vid tunnelbanan och utforskade sedan Pride en aning. Hade rätt kul även om jag har kommit fram till att själva Pride veckan är helt hysterisk. Allt är så himla överdrivet. Dem vill bli accepterade i samhället. Leva normalt oavsett val av livsstil. Men denna vecka utgör raka motsatsen. Dem beter sig som apor som på begränsad tid fått lämna buren för en stunds frihet. Året runt får man höra "dem är också människor". Men om dem då, trots sin läggning, är som alla andra. Varför kan dem då inte "hylla" sin sexualitet på ett mer civiliserat sätt? Varför har inte heterosexuella fest en vecka om året? För att det hela är så jävla banalt. För mig är gay världen lika ointressant och vanlig som resterande läggningar och livsstilar. Pride paraden är veckans stora händelse och den förstår jag åtminstone. Den är festlig. Visar genuin lycka, stolthet och ger även anhöriga möjligheten att visa sitt stöd offentligt osv. The Ts, transorna, extrema divor. Som egentligen har en helt rubbad bild av hur kvinnor är. Men jag antar att det är deras grej, att överdriva allt till max. Absurda sminkningar och über utsmyckade dräkter. Attityden, personligheten som uppstår i samband med maskerandet av sitt vanliga jag. Me just like, full stop. Om jag nu ska lämna mina åsikter ett tag och återgå till kvällen, så blev det några öl och lite häng i gräset. Ett misslyckat försök av Sanna att skapa ett beatbox-band, fnitter och en nattligt besök på Mc Donalds. Allt som allt rätt lyckat. (Psst.. Sanna Ljunggren klappa en polishäst. Total lycka typ! Haha.)

På tunnelbanan mot Slussen ropa en kille till ett hånglande par: "Är ni två tjejer?", varav den ena log och nicka. Då fick dem genast busvisslingar och tummen upp. Noterade då att resten av vagnen inte ens la märke till deras passionerade kyssar. Det fick mig i sin tur att tänka på poängen med denna vecka och slutsatsen för mig är fortfarande inte direkt glasklar. Denna vecka har det varit okej att göra exakt som man vill, utan att folk tittar på, dömer ut en. Men nu då? Kommer folk återgå till att äcklas av offentligt kel? Blir det återigen uppståndelse när två av samma kön bara håller hand? Kommer glåporden och trakasserierna sluta eller fortsätta? Jag trodde som sagt att homosexuella ville leva i en vardag där människor inte är så småsinta. Men på något sätt så får Pride det bara att framstå som att det enbart är acceptabelt just under den perioden. Jag kanske är helt ute och cyklar, men det är bara mina tankar och vad jag upplever när jag ser mig omkring.
- I'm so so so straight, men Patricia på söndagar är rock n' roll my dear outsiders. ;)

    
Barbie transorna, return of the nerds, bringin' sexy back.

 
Runar Søgaard look-alike i skinnpaj och sist med inte minst..
Min favorit, so very "kiss kiss".. bang bang. HAHA!


Lördagen spenderades ute på ett regnigt Högmarsö, fram till 8 då jag var tvungen att stressa tillbaka till smutsig luft och slaveri i baren. Kan erkänna att jag nog gjorde min första tabbe sedan rookie tiden. Tappade greppet om en hel shaker med rosa pantern. Så ja, redan första timmen på jobbet var jag dyngsur och luktade gammal sur mjölk. Nice va? Inte direkt. Och det var bara början på vad som visade sig vara en precis lika sur och illaluktande kväll som min indränkta tröja. Dålig försäljning, efterhängsna gäster, usel dricks.

Nu avrundar jag, tackar för mig, på återseende.. maybe. Ciao!