HANOHA

Har som ni kanske märker inte lyckats somna än. Sitter och tittar på ett program på 4:an, "min konstgjorda flickvän". Handlar om ett antal män med socialt handikapp, vars sista utväg har blivit att skaffa sig en specialgjord docka efter önskemål. Jag sitter helt klistrad framför rutan och känslorna är blandade. En del av mig tycker så otroligt synd om dessa människor och deras psykiska problem. För det är väl ändå vad det är. Dem verkar trots allt vara medvetna om att deras partners inte är levande. Men samtidigt har dem ett förhållande, älskar, har sex, visar kärlek och gemenskap. Gentemot en docka. Det är inte normalt. Några av dem har riktiga flickvänner, som efter mycket om och men accepterat deras förhållande med en annan. Som i det här fallet då inte är verklig, bara en läskigt realistisk docka. Andra känslor som drar igenom min kropp är avsmak och förakt. Jag äcklas av dessa människor. Jag äcklas av deras anhöriga som accepterar deras abnormala relationer till plast och gummi. Dem pratar om att det inte enbart handlar om sex, men jag tror att det är en övervägande faktor till varför det gått så långt. Till och med fittan och könhåren är gjorda på beställning. Allt, in i minsta detalj. Blandade känslor som sagt. Vet egentligen inte riktigt vad jag tycker. Det är sorgligt. Tror nog jag måste sova på saken, kanske fortsätter spekulera i det ofattbara imorgon. Godnatt igen!

Det extra beställda påsarna med äkta könshår kom tydligen från Sverige.
- "Swedes like sharing their pubic hair."