Massa tankar och frågor, men inga vettiga svar.
Alla känner någongång i livet ovisshet gällande något.
Finns inte mycket mer att säga om det..
Dagarna flyter på som vanligt, same old same old.
Vädret har ju varit helt skönt, får en att längta efter sommaren mer än någonsin. Bara ben, kjolar, solbränna, pumps och ballerinaskor.
Parker, stränder, promenader, uteserveringar ock kall öl. :)
Aqira har ju växt till sig lite då också, UNDERBART!
Blev lite drickande igår, eller snarare 3 liter vin och några cider.
Blev kanske lite mycket, men det var trevligt ändå.
Aqira var helt slut och deckade vid 1 eller något.
Inte så konstigt efter att ha blivit överkörd och tacklad av en stor jävla damp hund. Stackarn kämpade ju för att göra sig osynlig och sökte trygghet mellan mina ben. Ringer någon och säger "kom ut, jag har också köpt hund", så väntar man sig inte en 2 ½ år fullvuxen pit. Men min lilla baby byggde upp självförtroendet igen hemma hos Lena. Att bråka med katten är tydligen det roligaste som finns.
Idag har det varit segt, lite baksmälla kanske.
Men har inte gjort mycket annat än tagit det lugnt i solen och på soffan.
Näe nu måste jag fixa lite mat, så.. so long suckers.
Sötast när hon sover.
VI!
Snott Bebiz säng också.
Och sist men inte minst.. Helt bekväm, Redline's nya maskot. :)
Seg.
Saker och ting börjar ju styra upp sig.
Varit en lång dag. Veterinärs besök osv.
Min älskling är inte helt frisk,
men som tur är så är det inget allvarligt.
Men tratten får vara på ett tag till iaf.
Chippad och registrerad nu, skönt att få det gjort.
Nu är hon min och bara min på papper också, statliga grejer. ;)
Dyrt att ha hund ska ni veta, dags att börja jobba igen..
så Aqira får helt enkelt busa med Lena i några dagar.
Men det har hon säkert ingenting emot,
hon glömmer liksom bort mig när den där
sat-kärringen är i närheten. *asg*
Btw, jag och Lena ska starta ett företag. Miljonerna är nära. HAHA!
Hemlighets stämplat än så länge. ;)
Time out.
Att flytta datorn från bordet till mitt knä brukar vanligtvis inte fungera. But guess what?! Jag lyckades.
Ingen som bits och inga 8 kilo som deckar på tangentbordet. Snarkningarna fortsätter brevid mig.. Livet är underbart!
Så vad har hänt den senaste tiden?
Var ju ett tag sen jag bloggade flitigt. (Klagomål och allt)
Har ju blivit stolt mamma till en liten terrorist. Kaxig och jobbig som fan,
men det absolut finaste jag har i mitt liv.
Mycket springande upp och ner för trapporna,
även olyckor som måste torkas upp.
Bitande.. Lek.. All tid går åt!
Men vi är som gjorda för varandra.
Bara hon kan få mig att må så bra som jag gör, mitt liv, min kärlek.
Bara en sak som egentligen är lite minus med allt det här..
Det var ett beslut som gjordes av två, som jag fick fullfölja själv.
Ångrar inte en sekund,
men det hade självklart varit trevligt att dela detta.
Så som det var tänkt från början!
Men whatever. Jag lever mitt liv och saker och ting går framåt!
Annars då?
Några utgångar har iaf varit möjliga tack vare Carro. (thanx hun)
Och måste ju helt enkelt bara säga:
HUR ORKAR MÄNNISKOR ÄLTA SAKER OCH TING?
Det som hände i somras? Ja, det hände då.
Och efter det höll dem käften och visade sig inte ens ute.
6 månader senare.. fortfarande lika FETA och FEGA..
3 mot 1 attityd. Jag är INTE imponerad.
Beskyll ALDRIG mig för något jag inte har gjort, står för min handlingar.
Så sätt inte igång saker som ni inte kan avsluta.
Men välkomna till Sätra, för andra gången.
Kanske ni har lärt er något nu?! Man kan ju alltid hoppas.
Nu vakna galningen. Attans!
Kul så länge det varade.. får väl återkomma.
