HANOHA

Att flytta datorn från bordet till mitt knä brukar vanligtvis inte fungera. But guess what?! Jag lyckades.
Ingen som bits och inga 8 kilo som deckar på tangentbordet. Snarkningarna fortsätter brevid mig.. Livet är underbart!

Så vad har hänt den senaste tiden?
Var ju ett tag sen jag bloggade flitigt. (Klagomål och allt)

Har ju blivit stolt mamma till en liten terrorist. Kaxig och jobbig som fan,
men det absolut finaste jag har i mitt liv.
Mycket springande upp och ner för trapporna,
även olyckor som måste torkas upp.
Bitande.. Lek.. All tid går åt!
Men vi är som gjorda för varandra.
Bara hon kan få mig att må så bra som jag gör, mitt liv, min kärlek.



Bara en sak som egentligen är lite minus med allt det här..

Det var ett beslut som gjordes av två, som jag fick fullfölja själv.
 Ångrar inte en sekund,
men det hade självklart varit trevligt att dela detta.
Så som det var tänkt från början!

Men whatever. Jag lever mitt liv och saker och ting går framåt!

Annars då?
Några utgångar har iaf varit möjliga tack vare Carro. (thanx hun)

Och måste ju helt enkelt bara säga:
HUR ORKAR MÄNNISKOR ÄLTA SAKER OCH TING?
Det som hände i somras? Ja, det hände då.
Och efter det höll dem käften och visade sig inte ens ute.
6 månader senare.. fortfarande lika FETA och FEGA..
3 mot 1 attityd. Jag är INTE imponerad.

Beskyll ALDRIG mig för något jag inte har gjort, står för min handlingar.
Så sätt inte igång saker som ni inte kan avsluta.
Men välkomna till Sätra, för andra gången.
Kanske ni har lärt er något nu?! Man kan ju alltid hoppas.

Nu vakna galningen. Attans!
Kul så länge det varade.. får väl återkomma.