HANOHA

Efter att ha fördjupat mig lite i ämnet så ska jag nu återgå till det jag skrev om tidigare. Det var alltså i lördags som flickorna drunknade och sedan låg döda på stranden i över en timme innan polisen anlände med likkistorna. Under denna timme var det inte många som avbröt sitt solbadande, de flesta satt lugnt kvar och njöt av lunch och ledighet. Desto mer jag läser om det, ju mer upprörd, förtvivlad och arg blir jag. Jag förstår helt enkelt inte hur människor kan vara så känslokalla. Likgiltigheten är skrämmande. Dessa kusiner, 12 och 13 år gamla, hade troligtvis levt idag om dem inte varit just "romska flickor". Dem var bara barn. Vem får egentligen möjlighet att välja sin uppväxt, bakgrund, släkt, kultur? Jag har själv starka åsikter och zigenare är inte några av mina favoriter. Jag hatar att få guld upptryckt i ansiktet när jag är ute och handlar. Jag blir orolig för att kaos ska bryta ut varje gång det är för många på ett och samma ställe. Mina intryck och upplevelser av zigenare (till mesta dels finska) är inte den bästa, av erfarenhet vet jag att dem tar plats och tror sig ha sina egna lagar. Men detta betyder inte att jag skulle blunda och vända ryggen till om jag ser någon i nöd. Dem är fortfarande människor som alla andra. Att man kan sitta och ignorera att döden uppehåller sig bara några meter ifrån, på samma strand. Är för mig helt ofattbart, befängt. Det gör mig illamående och jag börjar tappa förtroendet för mänskligheten i sig. När sånt här får ske och att det dessutom tagit så lång tid innan någon börjat reagera.. Det får en verkligen att börja undra vart världen är på väg och vad som kommer hända härnäst.