Dilemma.
Så kom det. Det jag väntat på.
Egentligen ville jag nog inte veta sanningen. Men...
Nu vet jag. Jag fick svaret igår. Svart på vitt.
Skulle ha litat på min magkänsla.
Istället för ditt ord.
Så många gånger som jag frågat, gång på gång.
Alltid samma förnekande svar.
Av vilken anledning? Vad har du tjänat på det?
Tankarna far runt som tornados. Huvudvärken är ett faktum.
Jag vill få så mycket sagt, men orkar jag?
Har jag inte förnedrat mig tillräckligt?
Det har gått lång tid.
Du vill uppenbarligen fortfarande vara en del av mitt liv.
Men är samtidigt inte så säker på om du vill att jag ska var en del av ditt.
Du sa en gång: "Jag litar inte på någon".
Och jag vet att du hade svårt att lita på mig.
Trots detta...
Så vet jag mer om dig än jag borde.
Du delar dina mörkaste hemligheter med mig.
Och jag finns där för dig, ställer upp.
Men...
På vilka grunder? Vad är syftet med det hela?
Varje morgon när jag vaknar så kan jag inte låta bli att tänka:
"Vart står jag hos dig idag?"
Jag vet ju aldrig, varje dag är en ny dag..
Och ingen dag har hittills varit sig lik.
Jag kan älta det här i timmar utan att komma fram till något.
Känns så oerhört onödigt...
Jag vet vad jag måste göra, men vet inte om det kommer hjälpa speciellt mycket.
Jag mådde rätt bra, men nu är mitt liv en enda stor röra.
Lite deja vu över det hela.
Kommer vi någonsin komma ifrån varandra?
Egentligen ville jag nog inte veta sanningen. Men...
Nu vet jag. Jag fick svaret igår. Svart på vitt.
Skulle ha litat på min magkänsla.
Istället för ditt ord.
Så många gånger som jag frågat, gång på gång.
Alltid samma förnekande svar.
Av vilken anledning? Vad har du tjänat på det?
Tankarna far runt som tornados. Huvudvärken är ett faktum.
Jag vill få så mycket sagt, men orkar jag?
Har jag inte förnedrat mig tillräckligt?
Det har gått lång tid.
Du vill uppenbarligen fortfarande vara en del av mitt liv.
Men är samtidigt inte så säker på om du vill att jag ska var en del av ditt.
Du sa en gång: "Jag litar inte på någon".
Och jag vet att du hade svårt att lita på mig.
Trots detta...
Så vet jag mer om dig än jag borde.
Du delar dina mörkaste hemligheter med mig.
Och jag finns där för dig, ställer upp.
Men...
På vilka grunder? Vad är syftet med det hela?
Varje morgon när jag vaknar så kan jag inte låta bli att tänka:
"Vart står jag hos dig idag?"
Jag vet ju aldrig, varje dag är en ny dag..
Och ingen dag har hittills varit sig lik.
Jag kan älta det här i timmar utan att komma fram till något.
Känns så oerhört onödigt...
Jag vet vad jag måste göra, men vet inte om det kommer hjälpa speciellt mycket.
Jag mådde rätt bra, men nu är mitt liv en enda stor röra.
Lite deja vu över det hela.
Kommer vi någonsin komma ifrån varandra?
Kommentarer
Postat av: Anonym
"Du vill uppenbarligen fortfarande vara en del av mitt liv.
Men är samtidigt inte så säker på om du vill att jag ska var en del av ditt."
Allt för mycket känner jag igen mig i det här, & det får mig att trilla tillbaka till gamla tankebanor & gammalt damm jag samlat på mig i hjärtat & huvudet. Jag vet hur det känns att känna att man aldrig kommer komma ifrån en människa, och samtidigt inte veta om man faktiskt vill det.
Du skriver bra.
Postat av: Carro
Kanske dags att uppdatera snart?!
Postat av: Hannah
Visste att du skulle börja klaga så småningom. ;)
Postat av: Carro
Hahaha men vad jag måste ju ha något att läsa! Du kan ju inte bara tänka på dej själv jag skrev faktiskt om mina snygga reskläder för din skull! Så nu är det faktiskt dags att ställa upp lite tillbaka HAHAHA
Trackback
