HANOHA

Du kliver ut, ropar hennes namn.
Aqira blir så till sig att hon kissar på sig i farten.
Många pussar, massa kel.
Du lutar dig mot bilen, Aqira hoppar upp.
En stor kram, med benen halvt runt dina höfter.
Man kan se hur mycket hon njuter, hur bra hon tycker om dig.
Samtidigt som jag känner en sådan obeskrivlig lycka av att se er tillsammans,
så gör det mig samtidigt så fruktansvärt ledsen och irriterad.
'Det var så här det kunde ha varit jämt' flyger för några få sekunder förbi i tankarna.

Aqira tycker inte om killar i största allmänhet, så varför ska hon just ty sig till dig?!

Du lyser (troligtvis helt omedvetet) som en sol i hennes närvaro. 
Hon skiner upp varje gång hon hör ditt namn.

Hon var vår, detta dock innan hon föddes.
Men hos mig kommer det alltid att finnas i bakhuvudet.
En påminnelse om vad vi hade och vad som gått förlorat.