Fredagkväll.
Jag ogillar starkt att stressa, så länge det inte har med arbetet att göra. Kanske för att jag egentligen stressar upp mig mer än vad jag borde. Och just därför har min dag varit allt annat än bekväm. Jag vaknade till ett underbart väder, sol, och en varm, något kvav, luft. Tog en promenad med Aqira, åt lunch hos en vän, massa mys. Men sedan fastnade jag i all planering inför morgondagen och ingenting ville gå min väg. Jag lyckades efter mycket om och men åtminstone komma i väg för att in handla hårfärg. Så med hjälp av mamma har jag nu avklarat steg två i operation "göra underhåret platina". Det går ju, sakta men säkert. Med lite silverschampoo ska jag nog lyckas, om jag inte tröttnat innan färdigt resultat. Hur som helst så har jag sjukt mycket kvar som måste göras. Och med tanke på att jag vill göra mig i ordning i lugn och ro så måste jag planera så att jag har god tid på mig innan klockan slår halv 7 imorgon kväll. Det ska säkert gå bra, tyvärr så är jag en tidsoptimist. Vilket inte alltid slutar så lyckat, men mina vänner är dock vana.
Som tid och datum visar så sitter jag alltså hemma en fredagkväll och det är hur skönt som helst. Ondskan och GS Hooligans på tv, en sovande/snarkande tjockis vid fotändan, mobilen är tyst. Ljuvligt! Ger mig också tid att tänka, jag behöver vara ensam. Det har hänt lite för mycket de senaste dagarna, jag har sovit på saken, men är fortfarande så pass förvirrad att jag bara behöver vara för mig själv. Jag har inte kunnat smälta allt och jag har ingen aning om hur jag ska gå vidare med saker och ting. Vet inte hur jag känner, vad jag vill, vem jag ska prata med för att balansera nerverna och typ börja andas normalt. Jag har inte varit förberedd på det här, vilket gör att jag helt har fastnat i något slags vakuum. Har jag ångest, är jag glad, har jag ångrat mig, är detta vad jag verkligen vill? Så många tankar, frågor, allmänna funderingar. Det är iaf dags för mig att ta tag i problemen, hur jobbigt jag än tycker att det är. För så här kan jag inte ha det.. Så här kan inte VI ha det!
Som tid och datum visar så sitter jag alltså hemma en fredagkväll och det är hur skönt som helst. Ondskan och GS Hooligans på tv, en sovande/snarkande tjockis vid fotändan, mobilen är tyst. Ljuvligt! Ger mig också tid att tänka, jag behöver vara ensam. Det har hänt lite för mycket de senaste dagarna, jag har sovit på saken, men är fortfarande så pass förvirrad att jag bara behöver vara för mig själv. Jag har inte kunnat smälta allt och jag har ingen aning om hur jag ska gå vidare med saker och ting. Vet inte hur jag känner, vad jag vill, vem jag ska prata med för att balansera nerverna och typ börja andas normalt. Jag har inte varit förberedd på det här, vilket gör att jag helt har fastnat i något slags vakuum. Har jag ångest, är jag glad, har jag ångrat mig, är detta vad jag verkligen vill? Så många tankar, frågor, allmänna funderingar. Det är iaf dags för mig att ta tag i problemen, hur jobbigt jag än tycker att det är. För så här kan jag inte ha det.. Så här kan inte VI ha det!
Kommentarer
Trackback
