Han slutar aldrig att förvåna mig.
Fick nyss ett lagom långt godnatt samtal. Vi är hans familj, även om Aqira nog har en större plats i det hjärtat. Hans barn, hans bebis, HANS. Detta bådar dock illa för mina virvlande känslor. Jag har ställt in mig på en sak och det är så det ska vara. Men när han rör om i grytan så tappar jag allt som kallas förnuft, jag blir liten, ömtålig. Saknar närheten, kramarna, våra välkända brottnings matcher. Fick allt det där för mindre än en timme sedan, men inte tillräckligt och det känns redan som en evighet sedan. Dags att lämna det rosa molnen innan det försvinner och ända vägen är neråt. Samtalet betydde iaf mycket, speciellt med tanke på tidpunkten och att du befinner dig hemma. Du är fin. Men du måste börja tänka på hur allt du gör påverkar mig.
Kommentarer
Postat av: - ● Rebecca ● -
Ha ha ha club,a men d e bra...säg till!
E d redan bestämt när eller vet du itne nästa gång d e?
Du vet,jag e en sån här jobbig jävel som vill planera hundra år i förväg. ha ha
Jag e barnfri och fortfarande full...MEN jag kan inte sova mer nu.
BLÄ!
Ska gå o köpa nått o äta påica,sen dö i sängen me nån film...yeäääh!
Postat av: - ● Rebecca ● -
alltså,vi sitter VERKLIGEN i samma sits.
D e läskigt.
Trackback
