HANOHA

Oundvikliga aggressioner som ligger och nöter. Likt en tickande bomb, som när som helst kan smälla. Ni som kallar er mina vänner, som säger saker för att jag ska må bra av det. Ni av den kalibern ligger inte långt ifrån vad som liknar ett skott i huvudet. Inte bokstavligen, eftersom ni inte är värda att jag ska spendera år bakom lås och bom. Men ni kommer aldrig glömma er brist på respekt, den äckliga falskheten. Jag vet inte längre vilka jag kan lita på, om jag någon gång litat på någon. Av er kan man alltid vänta sig en kniv i ryggen, det har jag vetat sen barnsben. Men ni kan inte fly från det som väntar er. Gud ser och hör ALLT. Ett faktum.