Oh so so dangerous.
När vi börjar komma närmare och märker att vi fortfarande trivs i varandras sällskap, att vi fortfarande har oerhört kul tillsammans, när allt bara går allmänt smidigt och känns avkopplande.. Då blir det "farligt", eller? Det är iaf då samtalen slutar komma, inga möten.. all typ av kontakt upphör näst intill helt. Och sen samma sak igen, börja trivas, må bra.. bla bla. Baam, nothing. Jag förstår ingenting, kanske mina tankar som går för långt, som förvirrar och gör att jag börjar inbilla mig saker. Men så känns det iaf. Om du har det så bra utan, vad ska du då med mig till? Vi har aldrig varit goda vänner och tror inte ens att vi någonsin kan kalla oss vänner. Jag lever i nuet och vill gärna inte spekulera i framtiden, men orkar samtidigt inte med "ett steg fram, två steg tillbaka". Vart vi står har jag ingen aning om, kommer troligtvis aldrig få reda på det heller. Om alkoholen är ända lösningen för att ha ett djupare samtal, då är det bara sorgligt och ett tecken på att allt verkligen bara borde läggas åt sidan. Men ja, ibland är man som sagt inte helt klar i skallen. Förnuftet sviker och själv respekten verkar tyna bort.. Life's a bitch, until u slap it in the face. Dagen kommer, om orken finns. Jag har inget att förlora, till skillnad från vissa andra. CIAO!
Den du inte ser.
Hon var alltid den som tröttnade.
Så fort det blev allvarligare och hon började känna sig beroende drog hon sig undan.
Han hade varit en kompis, en i det gamla gänget.
I början när han gjorde några tafatta försök att bjuda ut henne var hon fullkomligt ointresserad.
De hade ändå börjat träffas och innan hon visste ordet av hade tiden runnit iväg.
Det hade varit trivsamt och avkopplande att vara tillsammans med honom. Bara de två.
Hon hade tröttnat på att bli förälskad.
Antingen vänta vid telefonen eller ringa själv med bankande hjärta.
Träffar ute, gå i säng, kladd mellan benen. Vad tyckte han? Duger jag? Är mina bröst för små?
Sedan fortsättningen med korta stunder av lycka, krav, besvikelser..
och till sist likgiltighet innan det hela mer eller mindre rann ut i sanden.
Med honom hade hon kul. Och hon kände sig trygg. Med tiden hade hon blivit djupt förälskad.
Och de hade haft det bra.
SILENCE!!.. I KILL YOU!!
Good evening.................... infideeeeeeeeeeeeel................
He's my fucking idol.. so stupid, so allah damn it fantastic. ;)
KNOCK KNOCK..
Who's there?
ME - I KILL YOU!
Click below:
ACCCHMED!
KNOCK KNOCK..
Who's there?
ME - I KILL YOU!
Click below:
ACCCHMED!
En natt för länge sedan i Turkland.
Utlovade historier.. Ett klockrent semester minne.
Minns inte exakt hur gammal jag var, kanske kan ta reda på det.. Men iaf..
Jag och min mamma skulle åka på semester och hamnade i Turkiet.
Min kära barndomsvän var redan där sedan en vecka tillbaka med sina familj/släkt och av ren tur så hamnade vi på hotellet bredvid dem. Det här två hotellen hade samma ägare, men vårt var dock totalt nyrenoverat.. Medan min vän bodde i ett rätt så sunkigt hus.. eller jävligt sunkigt om jag ska vara ärlig.
Det var iaf en kväll som alla vuxna bestämde sig för att gå ut och vi barn fick sysselsätta oss själva på hotellet. Det var jag, min vän, hennes två kusiner och hennes bror. Hennes bror var äldst av oss och skulle väl vara någon typ av "barnvakt". Vi skulle iaf sova i min väns hotellrum och hennes bror somna först.. medan vi andra satt och "lekte" i sängarna några meter ifrån hans. Minns inte exakt vad vi gjorde, satt och pratade, diskuterade typ vad det kunde vara bakom en mystisk lucka i deras hotellrum. Helt plöstligt skriker min väns kusin rätt ut och bara hoppar upp och ställer sig på sängen, vi skrattar åt hennes hysteriska utbrott. Men sen hör vi ordet kackerlacka och ser två svarta saker springa rätt över golvet vid våra fötter. Så vi följer hennes exempel och hoppar upp på sängarna vi med. Där står vi sedan.. 4 vettskrämda barn och skriker och hoppar. Vi försöker få kontakt med min väns bror genom att skrika och kasta kuddar på honom.. Tillslut vaknar han (en person som uppenbarligen inte tycker om att bli väckt), han ska precis börja skälla ut oss.. När vi alla babblar i mun på varandra för att berätta att det springer kackerlackor på golvet. Vad gör vår "beskyddare" då? Han tar sitt täcke och kudde och SPRINGER ut ur hotellrummet. Han var ändå den som var äldst och det hjälpte inte direkt vår situation att han blev livrädd. Så vi alla tog sats och kastade oss från sängarna för att komma så nära dörren som möjligt och sen sprang vi också ut ur huset. Jag hade tyvärr inga nycklar till mitt och mammas hotellrum och receptionen var stängd för natten. Så vi alla satte oss på solstolarna vid poolen i väntan på att våra föräldrar skulle komma hem. Sen är det ganska blankt i minnet, kan bara berätta det som våra föräldrar ältat i alla år och haft väldigt roligt åt ska jag poängtera. Dem kommer hem, går upp på rummet - INGA BARN. Ni kan ju tänka er paniken, vi var ändå rätt små.. På vift i ett främmande land.. Så dem typ springer ut för att leta och utanför på 5 solstolar ligger vi nerbäddade och tok sover.
Det absolut pinsammaste med allt detta var att barpersonalen bäddat ner oss efter att vi somnat.
Vi hade ju faktiskt bara pyjamas på oss när vi sprang för "livet".. Vi skämdes för att vi somnat där,
men våra föräldrar skämdes mer kan jag ju säga. Det tisslade och tasslades bland
turkarna/personalen på hotellet resten av veckan.. och leendena blev extremt stora varje gång
vi gick till baren för att beställa. Men våra föräldrar skämdes nog mest för att dem ansåg att
det framstått som om dem inte "tagit hand om sina barn".. Sötnötarna.. ända misstaget dem
gjorde var att lämna oss på just det hotellrummet, annars hade det ju varit lugnt. HAHA! :)
Kan tänka mig att det inte är lika roligt att läsa som det var att uppleva det där, men det var en händelserik resa som jag kommer minnas för resten av livet. Allt ifrån utflykter och borttappade barn, till städare som stal våra kläder och verkligen gick runt med dem framför oss (typ S:t Eriks Cupen 1995), sovandet på solstolarna och jätte gott godis som såg ut som hamburgare/korv. HAHA! Guld...
Om man ändå kunde dra tillbaka tiden och smyga upp på hotellets tak och palla vindruvor igen. ;)
Minns inte exakt hur gammal jag var, kanske kan ta reda på det.. Men iaf..
Jag och min mamma skulle åka på semester och hamnade i Turkiet.
Min kära barndomsvän var redan där sedan en vecka tillbaka med sina familj/släkt och av ren tur så hamnade vi på hotellet bredvid dem. Det här två hotellen hade samma ägare, men vårt var dock totalt nyrenoverat.. Medan min vän bodde i ett rätt så sunkigt hus.. eller jävligt sunkigt om jag ska vara ärlig.
Det var iaf en kväll som alla vuxna bestämde sig för att gå ut och vi barn fick sysselsätta oss själva på hotellet. Det var jag, min vän, hennes två kusiner och hennes bror. Hennes bror var äldst av oss och skulle väl vara någon typ av "barnvakt". Vi skulle iaf sova i min väns hotellrum och hennes bror somna först.. medan vi andra satt och "lekte" i sängarna några meter ifrån hans. Minns inte exakt vad vi gjorde, satt och pratade, diskuterade typ vad det kunde vara bakom en mystisk lucka i deras hotellrum. Helt plöstligt skriker min väns kusin rätt ut och bara hoppar upp och ställer sig på sängen, vi skrattar åt hennes hysteriska utbrott. Men sen hör vi ordet kackerlacka och ser två svarta saker springa rätt över golvet vid våra fötter. Så vi följer hennes exempel och hoppar upp på sängarna vi med. Där står vi sedan.. 4 vettskrämda barn och skriker och hoppar. Vi försöker få kontakt med min väns bror genom att skrika och kasta kuddar på honom.. Tillslut vaknar han (en person som uppenbarligen inte tycker om att bli väckt), han ska precis börja skälla ut oss.. När vi alla babblar i mun på varandra för att berätta att det springer kackerlackor på golvet. Vad gör vår "beskyddare" då? Han tar sitt täcke och kudde och SPRINGER ut ur hotellrummet. Han var ändå den som var äldst och det hjälpte inte direkt vår situation att han blev livrädd. Så vi alla tog sats och kastade oss från sängarna för att komma så nära dörren som möjligt och sen sprang vi också ut ur huset. Jag hade tyvärr inga nycklar till mitt och mammas hotellrum och receptionen var stängd för natten. Så vi alla satte oss på solstolarna vid poolen i väntan på att våra föräldrar skulle komma hem. Sen är det ganska blankt i minnet, kan bara berätta det som våra föräldrar ältat i alla år och haft väldigt roligt åt ska jag poängtera. Dem kommer hem, går upp på rummet - INGA BARN. Ni kan ju tänka er paniken, vi var ändå rätt små.. På vift i ett främmande land.. Så dem typ springer ut för att leta och utanför på 5 solstolar ligger vi nerbäddade och tok sover.
Det absolut pinsammaste med allt detta var att barpersonalen bäddat ner oss efter att vi somnat.
Vi hade ju faktiskt bara pyjamas på oss när vi sprang för "livet".. Vi skämdes för att vi somnat där,
men våra föräldrar skämdes mer kan jag ju säga. Det tisslade och tasslades bland
turkarna/personalen på hotellet resten av veckan.. och leendena blev extremt stora varje gång
vi gick till baren för att beställa. Men våra föräldrar skämdes nog mest för att dem ansåg att
det framstått som om dem inte "tagit hand om sina barn".. Sötnötarna.. ända misstaget dem
gjorde var att lämna oss på just det hotellrummet, annars hade det ju varit lugnt. HAHA! :)
Kan tänka mig att det inte är lika roligt att läsa som det var att uppleva det där, men det var en händelserik resa som jag kommer minnas för resten av livet. Allt ifrån utflykter och borttappade barn, till städare som stal våra kläder och verkligen gick runt med dem framför oss (typ S:t Eriks Cupen 1995), sovandet på solstolarna och jätte gott godis som såg ut som hamburgare/korv. HAHA! Guld...
Om man ändå kunde dra tillbaka tiden och smyga upp på hotellets tak och palla vindruvor igen. ;)
