HANOHA

"Väldigt våldsamt, väldigt coolt", "Kanonskådisar", "Obehaglig som F-N", "Enormt underhållande". Fyra stjärnor rakt igenom. Den sanna historien om Storbritanniens mest fruktade gangster - RISE OF THE FOOTSOLDIER.

Från huligan på Essex gator och ledare för en av Englands mest fruktade fotbollsfirmor, till centralgestalt inom den organiserade brottsligheten - möt den ökände Carlton Leach under tre blodiga decennier. I slutet av 1980-talet satte Leach och hans vänner skräck i både polis och konkurrerande firmor med sin skoningslösa brutalitet. När ravescenen slog igenom började gänget bygga upp sitt nätverk av kriminalitet och Leach avancerade snabbt mot toppen. Footsoldier - En gangster historia är tung som Maffiabröder och rå som Football Factory, en stenhård skildring av den undre världen, som kulminerar i en av de värsta uppgörelserna någonsin i Storbritannien. Based on the true story of the infamous Rettendon Range Rover murders.

Så vad tyckte jag? Att den var så brutal och våldsam som väntat? Absolut. Denna film innehåller några av det värsta våldscenerna jag sett i mitt liv. Det tar aldrig slut, utan blir bara värre och värre ju länge in i filmen man kommer. Handlingen kan inte ändras med tanke på att det faktiskt är en biografi av Carlton Leach. Och det är nog även det den räddas av, att den just är baserad på verkliga händelser. Missförstå mig rätt. Jag tycker att denna film var grymt bra och definitivt värd att se, men samtidigt kände jag stundtals under filmens gång att själva konceptet helt saknar poäng. Lite för mycket brutalitet, blod och meningslösa mord. Men och andra sidan så var det hans val av levnads sätt under den tiden.Vad jag anser vara idioti är för andra en fråga om makt och respekt, som i det här fallet. Football Factory är dock en svårslagen film, fortfarande obesegrad, trots sin ålder. Fortfarande min favorit i kategorien gällande fotbolls relaterade filmer. Att jämföra GS Hooligans och Footsoldier är inte heller lätt. Denna är mer rå, GSH har en starkare handling. Där handlar det inte enbart om att vinna, bli störst i stan, utan mycket om gemenskap och revansch på livet. En seriös varning för att avrunda, Rise of a Footsoldier är verkligen inget att rekommendera till känsliga personer. Jag tål mycket. Men situationer uppstod då även jag ryckte till, mådde illa och var tvungen att kisa.

"I was a married man but football was my mistress and I played away every weekend" - Carlton Leach.

Namnet tillsammans med "rest in peace" dök upp på skärmen. Kroppen började genast skaka okontrollerat, fingrarna hitta inte rätt tangenter. Kasta mig på telefonen och ringde en vän, som svarade efter en halv signal med "har du hört?". Jag ville säga nej, låtsas som om ingenting. Men inget kan förändra det som nu är ett faktum. Han är död. Den jag minns som stark, levnadsglad och framgångsrik. Som alltid jobbat hårt, ställt upp för andra och haft mål som mer eller mindre uppnåtts. Jag reagerade starkare än jag trott. Tårarna föll och minnen från studenten blixtrade innanför pannbenet. Mösspåtagningen. Du ledde kören i tunnelbanan in mot Söderhof. Körde solo med hips don't lie. Jag hade aldrig sett dig så lycklig, så spontan. Det var länge sedan. Jag har många fina och roliga minnen från dig, från alla som under skoltiden växte till en enda stor familj. Kan inte förstå vart allt gick snett, kan inte ta in beskedet, inse innebörden. I guess heaven was needing a hero.




✞ Vila i frid Simon Underwood. 23 februari 1987 - 28 november 2008. ✞

Har inte sovit något, inte en enda minut. Min kropp rör sig på rutin. Armar lyfts, händer greppar, mun dricker. Utan att jag egentligen har någon ordentlig koll. Blivit en fotbollskväll för min del, mitt kära Arsenal. Tänkte fortsätta i samma bana och sätta på "Footsoldier". Hört varnings klockor angående det våldsamma scenerna, att den är mycket värre än Green Street Hooligans och dessutom baserad på verkliga händelser. Den sanna historien om Storbritanniens mest fruktade gangster. Så för att vara lite pinsamt uppriktig, så ser jag verkligen fram emot att se om den är så obehaglig som det påstås. En liten recension dyker nog upp lite senare. Ciao.

Fick nyss ett lagom långt godnatt samtal. Vi är hans familj, även om Aqira nog har en större plats i det hjärtat. Hans barn, hans bebis, HANS. Detta bådar dock illa för mina virvlande känslor. Jag har ställt in mig på en sak och det är så det ska vara. Men när han rör om i grytan så tappar jag allt som kallas förnuft, jag blir liten, ömtålig. Saknar närheten, kramarna, våra välkända brottnings matcher. Fick allt det där för mindre än en timme sedan, men inte tillräckligt och det känns redan som en evighet sedan. Dags att lämna det rosa molnen innan det försvinner och ända vägen är neråt. Samtalet betydde iaf mycket, speciellt med tanke på tidpunkten och att du befinner dig hemma. Du är fin. Men du måste börja tänka på hur allt du gör påverkar mig.

Jobb idag, som vanligt. Dock inte så mycket att göra, både bra och dåligt. Haft "fint" besök har jag också hunnit med så här på kvälls kvisten. Trodde att jag skulle få krypa i säng nu, men har tydligen en cheeseburgare att hämta i utbyte mot jackan. Lång historia. Frågan är bara hur man ska förklara de saknade kalsongerna. Inte mitt problem. Den pojken måste reda ut lite saker i sitt inre. Fick återigen höra "Hannah + hans efternamn" ett par gånger. Har mycket annat att tänka på, men jag ljuger om jag påstår att det inte känns. Ut i kylan igen.

Min rygg är nog sämre än någonsin tidigare. Det vettigaste skulle vara att sjukanmäla sig. Men den ekonomi medvetna delen av hjärnan skriker nej. Det jag verkligen hatar med denna månaden är att hela lönen kommer gå åt till julklappar. Jag älskar att köpa gåvor till mina nära och kära, men vill gärna ha en slant över till mig själv också. Min armbåge mår för tillfället inte speciellt bra den heller, men för det har jag iaf ett arbetsskydd. Nu blir det en tablett och en film, om ögonen väljer att hänga med. Och sedan blir det sömn sömn sömn. Måste försöka ta mig upp i god tid. Ska faktiskt dra med mig mamma för att besöka "Myrorna". Inte så illa som det låter. Men dem har en ljusstake i gjutjärn som är identisk med en som jag redan har. Måste ha. Godnatt!

Somnade inte förrän klockan var närmare sex och vaknade sedan halv sju. Min rygg gör så fasligt ont vilket resulterar i att jag inte kan somna om, trots att jag egentligen är helt slut. Det blir givet inga tunga lyft för mig idag på jobbet, det får någon annan sköta. Frågan är om man ska ta sig en smärtstillande innan man startar passet. Men samtidigt, att vara påverkad under arbetstid är inget som tilltalar mig. Nu är det inga tabletter jag hittat i någon mörk gränd, utan någon typ av muskelkramps lösande medicin utskrivna lagligt av min läkare. Men dem känns av, ordentligt. Så den hjälpen för vänta tills det är dags för mig att lägga huvudet på kudden, det vill säga inatt, vid fyra någonting. Måste ha huvudet på skaft under timmarna i dårhuset. Godmorgon btw.

Sådär ja. Hemma från jobbet och har tryckt i mig några mackor. Första dagen gick bra, agerade lite nisse för att lära mig rutinerna osv. Blev faktiskt grymt imponerad av deras arbete i baren. Jag har ändå jobbat i bar rätt länge, men detta är avancerade grejer. Ska bli riktigt kul om dem accepterar mig för deras utbildning. Nu är det bara att ladda om, jobb på vanliga stället hela helgen. En film och sedan sömn. Sweet dreams.

Första dagen på nya jobbet. Jag är inte den som är den, men jag mår piss. Huvudet värker, mår konstant illa, kroppen står på shut down mode. Förstår inte hur jag ska orka. Det är ju inte direkt så att man vill ringa och säga att man är sjuk, eller be om att få gå tidigare. Allt suger. Vill krypa ner under täcket och försvinna.

Lovord som "Genialt, häpnadsväckande och strakt", "Underhållande och riktigt spännande", "Hektisk och nervig realism" klär fodralet. Kritiker ger den fyra stora stjärnor. Filmen heter "DEATH OF A PRESIDENT".

President George W Bush är död, skjuten under ett konvent i Chicago den 19 oktober 2007. Vilka befann sig på platsen, vad var motivet och vem är den skyldige? I arkivbilder och via intervjuer återskapas brottsscenen och händelserna kring skottlossningen. Det utvecklas snart till en mordhistoria som omfattar maktmissbruk, hot och kaotiska demostrationer, allt bottnar i dagens brinnande politiska klimat. Death of a President är den mest provokativa filmen på många år och har skapat jordskredsreaktioner världen över. Ett fiktivt och tänkbart scenario som speglar världsläget, eller en omoralisk känga mot de rådande makthavarna? ...

Death of a President liknar ingenting annat!

Detta är en av de bästa filmerna jag någonsin sett. En smaksak givetvis. Men jag uppfyllde alla kriterier för att den skulle tilltala just mig. Politiskt och som skrivet innan, provokativ till sin spets. En mockumentär/thriller som är så realistisk att den blir spökligt skrämmande. Fördomar gällande muslimer, rädsla för al-qaida, sorg efter förlorade familjemedlemmar som inte återvänt från irakkriget. Jag fann mig själv i hopplös förvirring då sluttexterna började rulla. Jag kände mig i någon minut osäker på verkligenheten. Lever han eller inte. Frågade mig själv vad som egentligen hade hänt. Filmen är gjord på ett rysligt bra sätt, likt en dokumentär, ordentligt, lyckat. En riktigt skicklig skapelse. Enligt mig, ett måste för alla. Höga rekommendationer.

Jag erkänner, jag är en sucker för chick flick's. Kvällens nöje blev just en sådan, volleyboll filmen "All you've got". Vad ska jag säga? Eftersom jag älskar konceptet kärlek, svartsjuka, allmän dramatik och konkurrens så blir jag aldrig besviken. It's great, over and over. Hade dock hoppats på lite romance i slutet och att den första flickvännen skulle vara den bestående. Men man kan ju inte alltid få som man vill. Är lite sugen på att sätta på ytterligare en dvd, men vad som anses vara förnuftigt är väl att istället krypa ner i sängen. Får se hur jag gör. Godnatt ni vilsna själar som är vakna denna tid. Och ni andra, jag avundas er för att ni sover. Duktiga.

Jag är inte snål, men att köpa cigaretter, ta en och sedan bli av med paketet är något som gör mig riktigt förbannad. Visst, jag har pengar. Men det betyder inte att jag njuter av att lägga ut 49 kronor inom loppet av 10 minuter på en och samma sak. Förutom det missödet så har jag köpt 8 nya filmer, därav 2 skräckisar. Jakten fortsätter Rebecca. Godisskålen är fylld till brädden, törsten släcks med Fanta Exotic Thrill, Aqira ligger snarkandes vid mina fötter som vanligt. Jag är redo, dags att trycka på play. Återkommer antagligen senare.

Här jävlar går man upp med tuppen, sysselsätter sig ett tag, blir uttråkad, lägger sig på soffan och SOMNAR. Jag blir så trött på mig själv. Tänkte ju vända tillbaka dygnet, för min egen skull, men det gick som sagt inge vidare. Jag som skulle gå på jack-jakt osv. Nu får jag samla krafter för att åtminstone orka gå och köpa cigg och något annat gott. Ett tufft uppdrag det där, varje gnutta energi behövs. Utan att överdriva, jag pallar fan inte.

Halva kakan har redan gått åt och jag mår nu lite halvt illa. Gott var det, men jag ska nog försöka lära mig att äta med måtta. Tittat på Disturbia, för andra gången. Sist jag såg den var i somras. Satt då uppkrupen i soffan, ensam, i en kolsvart lägenhet, på helspänn. Sedan kom G och skulle hålla mig sällskap, en varm trygg famn, eller inte. Han gjorde filmen ännu mer läskig med massa skrik och ryck. Denna gång visste jag ju dock vad som väntade, men tycker fortfarande att den är nervkittlande och faktiskt rätt bra. Inte för överdriven. Nu blir det sängen för min del, där Aqira redan ligger på rygg och snarkar. Får se om man hinner med liten shopping imorgon, känner att jag måste pigga upp mig själv en aning. Jag är värd det efter helgen som varit. Godnatt!

Aqira får damp så fort jag öppnar portdörren. Skuttar, trycker ner hela huvudet i snön, upp igen, fnyser, hoppar runt, jagar flingorna. Hon gör det enklare för mig att anpassa mig till årstiden, vädret. Jag njuter av att se hennes så glad. Vi har varit ute i nästan en timme, lekt med bollen, sprungit runt i snödrivorna. Hon har så kul att det sedan är svårt att få henne att gå in. Med rätt kläder så tycker jag om det faktum att vintern är här, kallt, men mysigt. Nu sitter jag otåligt och väntar på min tigerkaka som gräddas i ugnen. Sötsuget måste dämpas.

Påkörd av tåget, iväg slungad ett hundratal meter, landat i ett dike. Åh Gud, idag mår jag bra. Eller inte. Känner en påträngande känsla av illamående och värk, likt en outhärdlig baksmälla. Att trots det, vara tvungen att ta ut Aqira i en virvlande snöstorm var inget jag mådde direkt bättre av. Nu tänker jag inte röra mig ur fläcken förrän det är dags att rasta henne ännu en gång. Och jag kan lova att det inte blir några applåder då heller. Burr burr.

Den finns inte en enda millimeter av min kropp som mår bra just nu. "JAG HETER INTE HALLÅ", var kvällens kommentar som upprepades i nästan nio timmar. Fick en hundring av chefen efter stängning som tack för idag. Har nog aldrig blivit så chockad i mitt liv. Nu ligger iaf dagens inkomst långt över två tusen. Jag är nöjd.

Seg kväll på jobbet, märks verkligen att det är några dagar till löning. Får se hur det blir imorgon. Reggae fest och tydligen har vi även öppet till 5. Fick en chock när servitrisen meddelande det i samband med min ankomst. Gapade lite på min mongo chef som stakade fram att tillståndet kommit dagen innan. Efter två år så blir jag dock inte förvånad längre, det är sån han är. Har liksom lärt mig att acceptera det. Anyway. Godnatt!

Nu när jag lagt irritationerna från hemresan bakom mig så tänkte jag berätta lite om min torsdag. Sökte som sagt ett bartender jobb och fick svar redan på morgonen. Slog en signal till ägaren som vill att jag skulle komma förbi. Åkte dit och hade ett kort möte med barchefen, med utgången att jag börjar min första dag den 27 november. Går allting bra så kommer dem utbilda mig i början av januari. En två veckors kurs för att lära mig deras speciella ice cream drinks osv. Har nu fått något att se fram emot. 2009. Kommer bli toppen.

Det är inte ett dugg kul att spendera flera minuter på perrongen i väntan på tåget, speciellt när man är hungrig. Vilket håll jag än tittade åt så fanns de där, Mc Donalds reklamen för "no big deal". Jag ska tala om för er att det är en jävla BIG DEAL när jag inte ens kan få ha tråkigt i lugn och ro. Nu har jag tryckt i mig överdrivet mycket pasta, men suktar fortfarande efter en hamburgare. Satan. Är en patetisk grinolle, ja. Några kommentarer?