HANOHA

Aqira väckte mig halv åtta imorse. Trodde då att det jag såg på golvet var bajs, luktade som så också. Men det visade sig några sekunder senare vara spya. Uppkast efter uppkast, som tillslut förvandlades till minst 10 omgångar med galla. Mitt barn mår dåligt, vad gör jag? Ringde min faster som kasta sig i bilen och körde hit. Då blev Aqira helt plötsligt jätte pigg och lika lycklig som alltid när det plingar på dörren. Nu verkar hon må mycket bättre, men nu väntar risvatten diet för henne i två dagar så att magen återtar form. Usch. Kan på allvar säga att jag nu förstår den moderliga oron som alla mammor har för sina barn, även om mitt barn i det här fallet är en hund. Var så nära på att börja stor böla, kände mig så maktlös. Ingenting får hända min tjej, aldrig.