Tidsfördriv, mobila onödigheter.
Vad har du för mobil?
SonyEricsson. Förtillfället någon av de första kamera mobilerna som jag inte ens vet namnet på.
Om man säger så här så byter jag rätt ofta. Inte för att jag vill, för att jag måste.
Något positivt samt något negativt om din telefon:
Den funkar. Minnet suger och jag hör aldrig när det ringer.
Hur länge har du haft den?
I många många år, men bara använts i någon månad.
Tar du mycket bilder/filmar, skickar mms med din telefon?
Använder min SonyEricsson K800i till sånt, men högtalaren är sönder och
den är därmed oduglig som fungerande mobil. Tyvärr.
Samtal eller sms?
Samtal, alltid. Hatar att skriva sms.
Vad står det högst upp i din inkorg?
Vad gör du mitt lilla popcorn? :)
Vad står det i ditt 4:e mottagna sms?
Vaken kärring.. Puss
Vad står det i ditt 12:e mottagna sms?
Be svinet ringa mig mvh thomas.
Vad står det i ditt 15:e mottagna sms?
Jag har ingen mobil så när kommer du ner.
Vad står det i ditt 19:e mottagna sms?
Vi ska knulla.
Vad står det i ditt 29:e mottagna sms?
Du är varnad, gult kort.
Vad står det i ditt 34:e mottagna sms?
Jag visste att du inte skulle svara.
Vad står det längst ner i din inkorg?
Baby ska jag hämta mat till dig?Trodde inte att jag hade samlat på mig så här mycket meddelanden de senaste dagarna, brukar vanligtvis "radera alla" minst en gång om dagen. Så jag hoppas att ni finner mina slumpvis utvalda sms intressanta (eller inte), för nu ryker de. Alla utom ett, som jag kommer spara i all evighet av säkerhets skäl. HA!
Some treatment, kind of.
Förkylningen har tagit överhand, jag är inne på min fjärde kopp te med honung. Nässprayen har blivit en del av mig. Morgondagens jobb känns alldeles för nära inpå. Vägrar sjukanmäla mig. Jag stannar inne idag.
Ingen dricks för dig.
För en timme sedan snubblade jag in genom dörren. Snuvig, trött och jävligt irriterad. Varit hos en vän och pratat massa strunt, ätit och druckit kaffe i mängder. Det var efterlängtat, ett kärt återseende, som drog ut på tiden en aning. Och med en aning i åtanke så kan vi runda ner det till att jag egentligen tänkt att gå hem vid tio tiden. Blev under timmarnas gång lat och lite säkerhets medveten, så det fick bli en taxi hem. Taxi Stockholm för att vara exakt. Och nu kommer vi till biten som gjort mig förbannad. Cp chauffören körde ju runt halva staden för att ta mig till min adress som bara ligger max 10 minuter ifrån, GÅNGAVSTÅND! Med bil tar detta alltså mindre än 5 minuter. 100 kronor är näst intill överpris, men jag fick betala 150 och höll på att dö på köpet. Bitch som man är så lyckades jag memorera hans id-nummer och planerar att ringa ett samtal imorgon. Vill bara se om det verkligen är korrekt att jag ska betala extra för att hans lokalsinne suger, när jag faktiskt frågade om han hittar eller om jag ska förklara vägen. En princip sak helt enkelt. Godnatt!
Complete.
Det senaste dygnet så har min hals varit naken, en del av mig har saknats. Jag har känt mig orolig, vilsen och tom utan. Men nu sitter den på sin plats igen, där det är meningen att den ska sitta. Glimmande vacker. Och ger mig den betydelse som med tiden tynat bort en aning, men som förevigt kommer stå för oss.
Solen skiner över blå/vitt.
En fotbollsbomb briserade i Buenos Aires på tisdagen. Diego Maradona nationalikonen och en av tidernas främsta spelare, är ny förbundskapten i Argentina. 48-åringen låg bakom Argentinas VM-guld 1986.
Utmaning.
Jag blev utmanad av Rebecca ...
Det hela handlar om att berätta 7 saker om sig själv, både alldagliga och knäppa.
Svar:
1. Jag hatar att gå upp tidigt och har tagit sönder x antal mobiler för att jag kastat de i väggen
då alarmet gått i gång. (Ny taktik nu dock, som innebär att telefonen ligger utom räckhåll).
2. Jag sjunger ofta högt i duschen och det händer att jag lägger till effekter
som att splasha vattnet och låtsas att jag är med i en musikvideo.
3. När ekonomin inte tillåter så ger snygga skor mig sömnproblem.
4. Jag är just nu besatt av stickat, ben- och armvärmare, samt knästrumpor.
5. Förbjuden frukt... Träffar fortfarande mitt ex, trots att jag inte borde.
6. Min storlek/vikt avslöjar inte att jag äter mer än vuxna karlar.
7. Har jobbat som bartender på samma skit ställe i över 2 år och har inga planer på att sluta.
Regler:
- Skriv reglerna i ett inlägg och länka gärna den som har utmanat dig.
- Berätta 7 saker om dig själv (alldagliga och knäppa).
- Utmana 7 andra bloggare genom att länka till dem.
- Tala om för dem att de har blivit utmanade.
Jag utmanar:
Snoris, Millan, Carro, Emma, Amir, Lina och sist men inte minst Hertiginnan.
Tillbaka i hans famn.
Att min kväll skulle bli lugn var en överdrift, som faktiskt inte stämde alls. Massa trubbel som satte telefon samtalen i rullning och slutsatsen är att det inte ser speciellt ljust ut för vissa personer. Men det angår inte mig, inte egentligen. Hann även mysa lite med mr x, länge sedan, bitterljuvt. Jag förstår inte, ger snart upp. När jag bestämmer mig för att låta bli så blir mina nej helt plötsligt ja utan tillåtelse. Jag styr inte längre över min egna val/åsikter. Vi behöver vara ifrån varandra och tydligen är inte några veckor tillräckligt med lång tid.
Poo-poo x1000 mode.
Så mycket strul med jobb osv. att jag är helt spyfärdig. Trött på folk som baktalar en och de som förväntar sig att jag ska göra detsamma för att rädda mitt eget skinn. Nej tack, jag avstår. Så nu får vi se vart allt leder. Vilket som så är jag iaf ledig idag, skönt. Ska iväg och handla snart, lite nödvändigheter så som hårfärg, nässpray och andra små saker. Känner mig inte ett dugg trevlig eller social idag, så kvällen kommer bli lugn. Krypa upp med hunden i soffan, film, massa onyttigt. Varm choklad med mini marschmallows, garanterat. Mys.
Jobb, ingen fritid.
Helgen har varit lika tuff som väntat. Blev som sagt en dubbel dag i fredags, en natt som ledde till kalabalik vid stängning. Centrumet fylldes av människor, flaskor och stenblock haglade, blodet sprutade. Lördags natten slutade inte heller lyckligt, då en av våra vakter fick en flaska i huvudet som resulterade i ett stort jack och ännu mer blod. Ett fåtal timmars sömn för att sedan krypa ur sängen och bege sig till söndagens pass. Helgen känns av, ordentligt, i både kropp och sinne. Knäna är mer labila än vanligt så måste se till att skaffa mig bättre stödskydd. Ett par arbets vänliga skor är också ett måste. Börjar vid lunch imorgon vilket betyder att jag får sova lite längre. Ska krypa ner under täcket och njuta av varje sekunds vila redan nu. Härligt. Godnatt!
Dubbelt upp.
Uppe med tuppen idag igen, eller nästan iaf. Jobbar nu på dagen och sedan även krogen ikväll/natt. Fråga mig inte hur jag ska orka, eller hur jag kommer se ut de sista timmarna. Kreativiteten för att skriva ett vettigt inlägg är helt klart inte på topp så här tidigt, kanske lär mig så småningom. Ska ta ut Aqira på en promenad nu så att jag kommer iväg någongång. Aldrig längtat så mycket efter en kaffe från pressbyrån, det blasket får åtminstone duga så länge, tills jag är framme. Jag behöver en dos koffein. Hörs senare!
Alarm 09.
Det var länge sedan jag var uppe så här tidigt, riktigt länge sen. På med lite mascara, ut med hunden och sedan iväg till jobbet. Än så länge känns allt lugnt, men om några timmar lär jag typ dö av utmattning.
"Do you feel like I feel Hannah"
Älskar, hatar, saknar.
Att du alltid skulle sova PÅ mig och sno åt dig täcket som du egentligen inte ens använde. Ditt snarkande, pratande i sömnen, dina pruttar och eviga tjat om kli på ryggen. Pussarna som du envist öste över mig varje morgon, samtidigt som du viska "vakna älskling". Som varje gång viftades bort med något sömndrucket mummel om att du skulle dra. Att du tvinga upp mig varje morgon för att göra frukost eller bara hålla dig sällskap i några minuter innan jobbet. Dina sympati-sökande samtal under arbetsdagarna för x antal trappor och föremål som vägde si och så mycket. Din förmåga att stöka ner lägenheten efter att jag spenderat hela dagen med att städa. Dina misslyckade försök till att laga sängen. Ditt sätt att smyga upp bakom mig, lägga armarna runt min midja, kyssa mig i nacken och hasa ner mina (dina) byxor, när jag var i färd med att laga mat. När du roa dig själv genom att ändra temperaturen på mitt dusch vatten från iskallt till skållhett. Våra låtar, mtv-tittandet, skönsången i bilen. Mms:et som med stolthet visade upp påslakanet som jag önskat, en bäddad säng. Vårt projekt med målandet av köksväggen. Brottnings matcherna som alltid slutade med att jag hamna på golvet. Mys stunderna i soffan, med tända ljus och prat om framtiden. Planerande. Ditt efternamn efter mitt namn, köp av hund osv. Att höra dig prata om mig, om oss. Ditt sätt att se på mig, röra vid mig. Meningen "älskar dig baby" när det var dags att sova. Allt. Vi var som gjorda för varandra, men det räckte inte.
La noche de los girasoles.
Eller "Sjätte budordet" som den heter på svenska. Vilket som så var det iaf den filmen som fick ta plats i dvd:n denna kväll. Den har utsetts som vinnare i Sant Jordi awards, awards of the spanish actor union och cinema writers circle awards. Lovord som "Bättre än Seven, The Game och Momento!", "Infångande klaustrofobisk thriller!", "Välspelad och medryckande brottshistoria!" pryder fodralets framsida. Efter två timmars kamp med att hålla ögonen öppna så är jag allt annat än nöjd. Jag, som sett dessa filmer som anses vara i lägre klass än denna, håller definitivt inte med. Electric Sheep Magazine borde se över sina anställda och dess förmåga gällande kritik. Hur man ens kan jämföra en halvdan spansk rulle med en film som bjuder på kittlande spänning och groteska scener rakt igenom. Som dessutom har huvudrolls innehavare som Brad Pitt och Morgan Freeman. It beats me. Sjätte budordet kommer hamna i hyllan, där den förmodligen kommer stå och samla damm i all evighet. För jag kommer garanterat inte se den igen. För hoppig och för lång.
Rusty nails.
Att hitta ett riktigt bra nagellack är svårt, riktigt svårt. Köpte ett svindyrt rött lack förra året, det satt bra och lagom länge, men blev gammalt och klumpigt efter bara någon månad. Jag har givit upp jakten på det perfekta märket och nöjer mig nu mer med Depends minilack. Det lanseras i alla möjliga nyanser. Är små, vilket betyder att det aldrig hinner bli gamla. 2 för 39 på Cubus. Say no more. Det spelar ingen roll om det lätt blir kantstött, det är bara att måla på ytterligare ett lager. Det är höst nu och jag har inhandlat massa olika lack för att pryda mina naglar efter årstidens kulörer. Just nu kör jag med 147:an, påminner lite om löven på marken, en rostig nyans. Och (mina vänner) sluta klaga på mina udda val av färger och inse.. different ROCKS!
Sophisticated or WACKO.
Hur illa är det egentligen när man plöjer igenom hela datorn och upptäcker att man inte har en enda bild som är tillräckligt representativ för en arbetsansökan? Ganska. Enligt min mening. Måste definitivt göra något åt den saken. Eller så kanske man ska visa sitt rätta jag på en gång och skicka iväg en av sina berömda mongo bilder med cp-plutande läppar och uppspärrade ögon. Vad säger ni? Garanterad anställning?
Respektabelt övertramp.
I ditt ansikte, Magnus fucking högfärdig Betnér med sin dryga framtoning. Älskar det, älskar honom. Trots att jag ibland inte tycker att allt är överdrivet roligt, så njuter jag fullt ut av varje sekund. Eftertexterna av sista avsnittet har precis rullat klart på tv-skärmen och jag börjar omedvetet analysera programmet och dess helhet. Det var ett tufft uppdrag för grabbarna denna vecka, religion och uppträdande i moskén. Gränsen mellan att saker och ting ska vara roligt eller att det utvecklas till en förolämning är hårfin. Känsligt ämne, torr publik.
Think straight.
Något är fel, allvarligt fel. Kan inte sluta tänka på det jag skrev om i det föregående inlägget. Saknaden har helt plötsligt blivit tydlig, rädslan för att förlora något utan att ens ha givit det en chans. Efter två misslyckade omgångar så kanske inte mitt hjärta är tillräckligt starkt för ett tredje försök. Men det kan vara värt det. Behöver något oförstört, en ny början, istället för att hela tiden försöka lappa ihop det som aldrig någonsin kommer bli som det var. Sluta förfina saker som egentligen borde gå och dra något gammalt över sig. Känslorna kommer alltid finnas där, han kommer alltid ha en speciell plats hos mig. Men det är också allt. Det kommer aldrig bli vi igen, broarna är brända för länge sedan. Det är bara vi som envist står kvar och andas in röken.
The bitter-sweet sides of life.
Den där känslan, intrycket av att allt snurrar. Som att åka någon kräk-aktiverande attraktion på Gröna Lund, bli slagen och falla handlöst utan att någonsin slå i marken på en och samma gång. Den känslan fick jag stå ut med när jag inatt la huvudet på kudden för att sova. Vanligtvis brukar detta inträffa när jag har väldigt hög feber, när jag har massa problem, alternativt har druckit alldeles för mycket. Men igår hade jag jobbat, var helt slut och hade verkligen sett fram emot att få sluta ögonen och ta igen mig. Trodde dessutom inte att jag hade speciellt mycket att tänka på, förutom det jag redan ältat i flera månader. Men tydligen så hade jag fel. Saker spelades upp i mitt huvud gång på gång och höll tillslut på att driva mig till vanvett. Lyckligtvis så somnade jag efter ett tag, men att inte veta vad som orsakade detta känns fortfarande oerhört störande. Jag tror mig ha en aning om varför, men för mig är den anledningen lite väl simpel. Något som gjort mig lycklig under en tid, men som nu antagligen börjar se sitt slut. Ett intresse som väckts för en viss person. Små flirtande som inte har lett till mycket mer, men som ändå haft undertexter om att det är på väg någonstans. Han ser mig på ett sätt som jag själv en gång gjorde, men som med tiden har tynat bort och näst intill försvunnit helt. Att jag är så mycket mer än det stället jag bor på, där jag jobbar, de jag umgås med. Att om jag bara hittar ett mål kan göra storslagna saker, studera, bli något. Han får mig att känna mig liten, ung, oerfaren och det skrämmer mig till en viss del. Men samtidigt så växer jag i hans umgänge, jag tar mig själv på större allvar och ser en ljusare framtid. Det finns en dragningskraft där, spänning i luften, pirr i magen. Jag är sådär barnsligt förtjust och känner själv hur jag skiner upp så fort han är i närheten. Det är en trevlig känsla som jag har saknat. Något nytt och fräscht som får mig att inse att jag sakta men säkert börjar lämna allt gammalt bakom mig.
Lördag.
Det var jobba som gällde för mig igår och så även idag. Middag med min bror och hans tjej innan det dock. Inkassera lite presenter och bara umgås. Aqira har gått och blivit lite små sjuk igen och jag är som vanligt extremt orolig. Tänker svälta henne i ett dygn och hoppas på förändring. Annars är det en sväng till veterinären som gäller, så här kan vi inte ha det, något måste vara fel. Och min lilla ängel är faktiskt allt jag har.
I can't stand her beauty.
Ibland, eller ganska ofta, så verkligen hatar jag Eva Longoria. Hennes nätta (sexiga) figur, vackra ansikte och blänkande hår. Reklamen för de nya hårfärgerna från L'Oréal dyker upp med jämna mellanrum på min tv-skärm. Hennes elegans, charm och oemotståndliga skönhet lyser igenom och förpestar min tillvaro. Missförstå mig rätt. Detta är äkta hat-kärlek. Hatet uppstår enbart för att jag är avundsjuk på denna kvinna.
Rubriken saknar betydelse.
Hämtat ut det resterande hundralapparna av min lön från nattklubben, tryckt i mig en pizza med en dreglande hund bredvid mig, legat och degat framför efterlyst och sedan tagit en lång promenad i regnet med Aqira. Ungefär så har min dag sett ut. Ska försöka att få lite jobb gjort imorgon. Uppdrag i Slussen, på ett företag där jag aldrig tidigare satt min fot. Ska bli kul och se hur det går, hur vilsen jag kommer känna mig. Nu börjar klockan bli mycket, ögonen kliar, men jag känner mig själv och vet att jag inte kommer kunna somna trots att jag vill. Kanske inte direkt hjälper att jag sitter och suger i mig massa power king vid den här tiden. Får väl fortsätta ligga och zappa ett tag, någon gång borde jag bli tillräckligt trött. Sweet dreams peps.
Krasslig.
Idag känner jag mig inge vidare, snuvig och halsen är helt rosslig. Fick för ett tag sedan ett samtal om att gå och äta på kinarestuarang. Och trots att jag är väldigt sugen på att följa med så känns det samtidigt otroligt onödigt. Smaklökarna lär inte fungera som de ska och det är nog ett smartare val att stanna hemma och kurera mig. Jag har varken tid eller råd att bli sjuk, kan inte vara borta mer från jobbet nu. Tagit ledigt hit och dit för festande, not good. Dessutom ska jag ju smöra för att få ledigt den 31 oktober och det bli nog en liten fight i sig gällande den saken Iaf om jag känner min chef rätt. Ska antagligen ha middag för släkten på lördag också, vilket jag verkligen ser fram emot. Eller rättare sagt, jag ser fram emot att få umgås lite med min bror. Vi ses så sällan nuförtiden, lever våra egna liv. Annat var det när vi bodde grannar, när han var singel osv. Visst har vi fortfarande våra långa samtal via telefonen, men det är inte samma sak. När jag flyttar så kommer vi inte ha många km emellan oss, vilket jag hoppas förändrar umgänges biten en aning. Nu måste jag försöka komma iväg till affären, annars är risken att jag lägger mig i soffan. Gör jag det så tar latheten över och jag kommer definitivt inte orka röra mig ur fläcken på ett bra tag. Så typiskt mig helt enkelt. Ciao!
More than I can chew.
Från cirka 12-14 timmar i veckan till fullspäckat schema. Jag har tagit på mig så mycket jobb nu att jag inte riktigt förstår hur jag ska hinna. Väntar fortfarande på SCHEMALAGDA tider från cafét, vilket verkar vara väldigt svårt att få ihop. Jag vill liksom inte få ett samtal varje kväll som lyder "du jobbar öppning till stängning imorgon". Jag har hund, vilket kräver att jag måste planerar mina pass noga. Jag vill inte behöva se min tjej som ett problem. Och sen behöver min pappa hjälp på sitt företag pga att många är sjuka. Det kan jag inte neka honom. Dels för att det är min familj det handlar om, men även för att det ger grymma pengar som jag behöver för mitt framtida boende. Extra arbeten hos pappa gör att jag kan lägga undan pengar redan nu och förhoppningsvis slippa känna panik i början av december. Bartender jobbet kommer jag behålla som ett skyddsnät, mina fasta fredagar och lördagar. Så länge jag inte har ett välbetalt heltids arbete så behöver jag alla möjliga slantar. Bara dricksen förser mig med cigaretter och andra roliga nödvändigheter. Jag trivs med att ha mycket att göra, men det var ett tag sedan, slöheten har etsat sig fast i min kropp. Trött precis hela tiden. Den lär försvinna så fort jag har kommit igång, men de första dagarna lär bli ett rent helvete för min del. Hur som helst, ligger och tittar på "Americas got talent". Just nu står det fyra feta damer (The Glamazons) på scenen i svart/röda raffset och rockar loss till hot stuff. Jag citerar David Hasselhoff - "YOU KICK ASS!"
Tisdag.
Skulle egentligen jobbat idag, men har haft så mycket annat att göra så var tvungen att skjuta upp det tills imorgon. Nu har jag iaf tagit tag i de viktigaste sakerna som att ringa Agria osv. Ska dra moppen genom hemmet så att golvet glänser som aldrig förr. Visning idag igen och det här med att bli utkörd ur sitt eget hem börjar bli totalt uttjatat, tröttsamt och jobbigt. Låt mig slippa skiten. Satans räntor och allt annat ekonomiskt.
CheezDoodles.
Legat och tryckt i mig minsta lilla smula av en stor påse med ostbågar. Även två påsar med Dragster, en sur och en salt. Två liter Fanta har fått släcka min törst. Mår lite bättre, eller har iaf slutat älta saker som bara gör mig förbannad. Hade tänkt att berätta lite mer om helgen, men har kommit fram till att min kära vän Johan beskrev den så mycket bättre än vad jag skulle gjort i detta läge. Så gå in och läs där om ni är intresserade. Annars har dagen varit lugn. Gick hem till Emine och fikade, suttit och redigerad röda ögon på alla foton som togs i lördags. Mina ögon måste vara JÄVLIGT känsliga för blixt, vilket gör mig irriterad för att det förstör så många bilder. Spökögon liksom, inte fint alls. Dags för sängen nu, eller dags och dags, borde gått och lagt mig för länge sen. Som vanligt. Men jag är ju som jag är, tyvärr. Godnatt mina (stigande antal med) läsare.
Tröst äta?
Är så jävla irriterad, men samtidigt inte. Det kliar i hela kroppen, ut till fingertopparna. Jag är arg, ledsen, besviken, men vet egentligen inte varför. Eller jag vet vad som orsakat det, men förstår inte varför jag låter det störa mig så mycket. Jag vill låtsas att jag inte bryr mig, men samtidigt så for tankar runt i mitt huvud likt "jag vill ge honom en fet käft smäll". Tror jag behöver kasta i mig lite tårta och lugna ner mig. Bilderna från lördagen dyker upp lite senare, då jag lagt tillbaka de i minneskortet som jag så oerhört klantigt råkade radera. Man kan ju inte alltid vara helt skärpt. Nu måste jag jobba på mitt taskiga humör, så här vill jag inte må. Ciao!
Nattlig humor.
CIA hade en ledig tjänst som lönnmördare. Efter all bakgrundskontroll, intervjuer och tester, var där tre personer kvar. Två män och en kvinna. För sluttestet tog CIA agenterna en av männen till en stor dörr av metall och gav honom en pistol. "Vi måste veta om du följer dina instruktioner, oavsett omständigheter. Inne i rummet kommer du hitta din fru sittandes i en stol. Döda henne." Mannen sa "Du skämtar? Jag skulle aldrig kunna skjuta min fru." Då sa agenten "Då är du inte rätt man för jobbet." Den andre mannen fick samma instruktioner. Han tog en pistol och gick in i rummet. Allt var tyst i ungefär fem minuter, sen kom mannen ut med tårar i ögonen. "Jag försökte, men kan inte döda min fru." Då sa agenten "Du har inte vad som krävs, gå du hem med din fru." Slutligen var det kvinnans tur. Hon fick samma instruktioner, att döda hennes man. Hon tog pistolen och gick in i rummet. Skott hördes, det ena efter det andra. Skrik, slammer, smällar mot väggarna. Efter ett par minuter blev allt tyst. Dörren öppnades och där stod kvinnan. Torkade svetten ur pannan och sa...
"Pistolen är ju laddad med blanka skott, jag var tvungen att slå ihjäl honom med stolen."
Our birthday party.
Lördagens firande var hur lyckat som helst, mycket mat och mycket alkohol. Kamera blixtrar från alla håll och kanter. Först hemma hos en vän. Tacos, bål, drinkar och öl. Mina bakverk som ingen orkade äta av. Dunkande musik och mys på balkongen. Därefter in mot stan. Vi hamnade efter mycket om och men på SOFT. Hälsade på "mina" gamla vakter, dansade, sjöng, drickat flödade. Fina fest bilder, men även massa foton som skvallrar om att man tagit ett eller två glas för mycket. Efter en liten incident involverande knogjärn så blev det en taxiresa hem till ännu en omgång med tacos. Somnade som en stock så fort huvudet träffat kudden och vaknade vid två idag med mobilen i ena handen och en kraftig halsbränna. För många cigaretter maybe. Träningsvärken i mina lår är oundviklig, orsakat av pumpsen eller dansandet. Vilket som, jag hade jävligt roligt. Och planerandet inför nästa fest är redan igång. Halloween och obligatorisk utklädnad. Hell yeah. Kruxet är bara att jag måste få ledigt från jobbet, vilket kan bli svårt då datumet innebär en stor latino fest. Godnatt!
Tårtan.
Ett lager banan, ett lager vaniljkräm, grädde, hallon, noblesse och vit choklad med smak av vanilj.
Konstverk.
Jag har bakat och gjort i ordning en tårta för kvällen. Och den är så jävla läcker.
Hennes glädje värmer mitt hjärta.
Inget slår att komma hem till en överlyckig hund efter flera timmars arbete. Hon viftar på svansen (ehm.. hela kroppen), gnyr, hoppar, snurrar varv efter varv. Hon till och med snubblar och druttar i backen varje gång av iver. Hon får mig alltid på bra humör, oavsett hur arbetsdagen varit. Min älskade underbara lilla tjej. *kärlek*
LYCKA!
Glömde säga att mina önskningar sakta men säkert börjar vända och bli verklighet. Efter två timmar i telefonen med min pappas tjej så verkar det som om det blir en flytt till söder för min del inom kort. En lägenhet på 69 kvm som egentligen är alldeles för dyr, men där jag kan bo och leva under en längre tid. Den kan till och med bli min i framtiden. Vågar inte hoppas på för mycket, men det är ändå som ljuv musik i min öron och allt jag väntar på nu är en bekräftelse. Kommer flytta dit så småningom oavsett, men nu antagligen tidigare än väntat. Bekymmer som jag tidigare haft gällande min hund och vart jag ska ta henne på promenader är i upplösnings tillstånd. Jag har fått det förklarat för mig att det finns hur många ställen som helst runt omkring där hon har möjligheten att springa av sig. Allt detta är en födelsedags present i sig.
Over.
Sådär ja, nu är klockan över tolv och min dag är förbi. Telefonen har tystnat efter ett ständigt ringande. Jag njuter av lugnet. Har fått gratulationer från många oväntade håll och många väntade uteblev. Nu när jag sitter hemma, i min ensamhet, faller något sorgset över mig. För ett år sedan så delade jag denna dag med en speciell person, fick en present som betyder något så otroligt mycket för mig. Jag var kär och framtiden låg framför mig/oss. Men det var som sagt ett år sedan, idag fick jag inte ens ett grattis. Jag är besviken. Ett sådant litet ord hade betytt massa, men ingenting. Inget samtal, inget sms. Jag vet inte ens om du kommer ihåg, eller om du helt enkelt skiter i vilket. Tänker inte grubbla över det, men det gör mig ledsen. Jag ser det på något sätt som ett tecken på att du inte bryr dig, att jag inte betyder någonting. Du har inte lämnat mig bakom dig, trots att du borde. Jag har inte kunnat, med tanke på att du fortfarande vill ta del av mitt liv. 9:onde oktober '07, jag var lycklig och levde livet. Inget kunde stoppa mig. 12 månader senare och jag oroar mig för ovissheten, framtiden. Jag mår bra, men har mått mycket bättre. Jag vill hitta tillbaka till den optimistiska levnads glada tjejen, som såg varje dag som ett äventyr. Sväva på rosa moln, bara trivas med mig själv och min omgivning. Det kommer ta sin tid och jag vet även att det inte är möjligt så länge du finns i min närhet. Så varför ska det vara så svårt att lämna något som man VET står i vägen för en, som bara sinkar ens egna personlighet och humör. Förhoppningsvis så är jag äldre och klockare nu. 22 år, det är dags att ta sig i kragen och växa upp. På lördag glöms alla bekymmer, jag ska ha den bästa "födelsedagen" i mitt liv. Jag ska skaka rumpan med mina vänner och vara snyggare än någonsin. Nu vet ni det. Slutligen; GRATTIS HARLEY!
Happy b-day to me.
Klockan är över tolv vilket betyder att jag nu mer är 22 år gammal. Blandade känslor. Samtidigt som det inte känns som något speciellt så undrar jag ändå vad jag hittills gjort med mitt liv. Svaret är; inte mycket. Årets största förändring är att jag har skaffat hund, min egna lilla bebis. Något som jag måste ta ansvar för, ett beslut som jag inte ångrar för en sekund. Men känner dock att jag har en lång väg kvar till själva vuxen livet, jag är inte där än. Hoppas att morgon dagen blir något bättre, för just nu är jag inte direkt på tipp-topp humör.
Efter sol kommer polarisen.
På dagen, när solens strålar värmer, är en zip-tröja det enda som behövs för att vädret ska kännas behagligt. Nu, när mörkret fallit, hjälper inte ens min gamla vinterjacka. Det är så rått, kylan kryper in under skinnet och får mig att huttra där jag sitter. Fick ett oväntat samtal för några timmar sedan som bringade ett leende till mina läppar. Ska snart bege mig ut för att möta upp en vän, prata, om allt och ingenting. Hösten är mysig, bara det kunde vara några grader varmare. Infravärme i den inglasade balkongen, great. Efter tolv är det min dag.
Cakemania.
Inköpslista måste skrivas och filas på. Två tårtor ska göras. Olika smaker, olika dekorationer. Det var år sedan jag väckte upp min kreativa sida, känner mig ringrostig och har varit tvungen att ta hjälp av internet. Men det kommer säkert gå bra i slutändan. Imorgon fyller jag 22 och sedan blir Harley 27 dagen därpå. Så lördagen innebär inget jobb för min del. Jag ska enbart göra mig flaming hot, umgås med vänner och festa runt i stan. Hoppas på en lyckad kväll, men det är fortfarande massa saker som måste fixas. Alltid mycket skönare att själv vara gäst, slippa allt som har med planering att göra. Men vad gör man, fyller ju ändå bara en gång om året. Nu ska jag sätta mig på balkongen med en kopp kaffe och tänka över vad exakt det är som måste köpas. Och vad fasiken ska jag ha på mig? Det krävs en funderare där med. Vill helst inte stå i sista sekund och riva ut hela garderoben. Förbanna alla mina kläder och förstöra festen innan den ens börjat. Det får bli en runda i Skärholmen, på jakt efter något nytt och fräscht. Gärna med lite edge. A twist of black and white maybe.
Det inre systemets motgångar.
Jag är så trött på det livet jag lever, på de val jag gör, mitt umgänge, jobbet. Problem staplas på varandra, hjärnan går ständigt på högvarv. Planeringen står stilla. Varje gång jag tagit ett steg i rätt riktning så faller jag tillbaka. Jag saknar honom så otroligt mycket, men hans närvaro gör mig egentligen bara förbannad. Det är skrämmande vilken hårfin gräns det är mellan hat och kärlek. Arbetet jag utför uppskattas fortfarande inte, andra erbjudanden kommer för att sedan tas tillbaka. Lägenheter kostar pengar. Bara allmänt, att leva kostar. Irriterad över att behöva se samma människor varje dag och veta att ännu en skara är på väg tillbaka.
"Vårt dilemma är att vi hatar förändringar, samtidigt som vi älskar dem.
Det vi vill är att saker och ting ska förbli som de är men ändå bättre." - Sydney Harris
"Vårt dilemma är att vi hatar förändringar, samtidigt som vi älskar dem.
Det vi vill är att saker och ting ska förbli som de är men ändå bättre." - Sydney Harris
Nu får det vara nog.
Nu vill vi på VeckoRevyn förändra attityden kring våldtäkt. Vi kräver därför att:
Alla våldtäktsanmälningar ska, där det faktiskt är möjligt, undergå en ordentlig polisutredning. Faktorer hos kvinnan, såsom påverkan av alkohol, klädval, beteende eller tid från våldtäkt
till anmälan, gör henne inte mindre värd att få en ordentlig polisutredning.
Hjälp oss att göra skillnad. SKRIV PÅ HÄR!
Hela namninsamlingen kommer att, tillsammans med VeckoRevyns undersökning om sexuellt våld, skickas till justitieminister Beatrice Ask, rikspolischef Bengt Svenson samt Sveriges alla länspolismästare.
Light drugs and H2O.
Känner mig risig. Vet inte riktigt om det är något virus som ligger och ruvar eller om det beror på alla problem som jag envist förnekar att jag har. Det är vilket som inte läge för mig att insjukna varken på det vanliga viset eller dras in i någon typ av depression. Helgen är uppbokad och denna helg innebär det inte enbart arbete. På fredag är det tänkt att jag ska ta ett glas eller två med några gamla vänner. Nivån måste hållas, lugnt tempo. Jobb på lördag till 05+, vill dock inte påstå att jag ser fram emot det. Brukar vara helt slut när klockan börjar närma sig 04. What to do? Kan med säkerhet säga att dem inte klarar sig utan mig, så det är bara att bita ihop. Kan inte bli sjuk, får inte. Ska ta och leta upp några alvedon, slänga i mig massa vatten och krypa ner i sängen. Verkar vettigare än att sitta här, trötta ut ögonen och låta huvudvärken gro sig ännu starkare. Godnatt!
Cheer up.
Det var jobbigt att se dig idag, på avstånd, blickar som vägrar mötas.
