HANOHA

Gråmulen himmel, regn, vattenpölar, sommar förkylning. Kan inte beskriva det med någon annat ord än deprimerande. Jag känner hur det kryper i kroppen. Ångest, oro, som om jag väntar mig att något hemskt ska hända. Jag tänker på tok för mycket, på allt och ingenting. Jag vill ha sol och bekymmerslösa dagar. Jag vill släppa ut barnet inom mig, rulla i gräset, plaska i vattnet. Jag vill gå upp på morgonen och dra på mig leggins och en tunn tunika, inte jeans och en långärmad ziptröja. Nu sitter jag här i soffan med myskläder, en kopp jordgubbste och en av mina favorit böcker. Gömda. Fjärde gången jag läser den skulle jag tro. En bok som jag anser borde sättas in som ett måste i den svenska läroplanen. En människas liv, svart på vitt. Hur en ung förälskelse kom att förstöra hela hennes, samt hennes familj/släkts tillvaro. Svagheten i det svenska rättssystemet och så mycket mer. Första gången jag läste den så drömde jag mardrömmar i 3 dagar. Men även om den gör mig rädd och otroligt ledsen, så finns det ändå en lycka i all djävulskap. En glöd och livsvilja hos berättaren som är så jävla beundransvärd. Nu ska jag återgå till läsandet. Ciao!