HANOHA

Min hund är minst sagt speciell. Och för varje dag som går så hittar hon alltid på något nytt som förvånar mig. Jag har fått höra många kommentarer om henne, en återkommande är att hon är feg. Jag säger inte nej till det, för min hund är väldigt försiktig. Men hon är bara 6 månader, fortfarande valp och det mesta i världen är fortfarande nytt för henne. Jag är överlycklig att jag har fått en så bra hund. Hon är social, glad och helt underbar. Ett perfekt exempel på att en pitbull inte nödvändigtvis är en blodtörstig best. Hon får sina ryck, hon bits ibland när hon leker/blir för ivrig och lyssnar inte alltid på vad jag säger. Men som sagt, hon är inte fullvuxen, hon är på god väg in i vad som kallas trotsåldern. Hon är en tonåring och har mycket kvar att lära. Hon leker bra med andra hundar, men hon är tuff och tillåter ingen oavsett ras/ålder/storlek att sätta henne på plats. Hon kan gå från noll till hundra på några sekunder (dvs lek till allvar), men hon varnar alltid först. Om hunden i fråga då inte uppfattar detta så smäller det. Hon brås på sin far! Hon har lite svårt för barn, gör inga utfall eller liknande. Utan backar bara undan. Det där är något som vi försöker träna bort, men jag förstår henne också. Barn är ivriga och oftast för hårdhänta när det gäller djur.

Som hundägare är mitt råd att ni ska hålla koll på era barn så som jag håller koll på min hund. Springer dem fram till en kopplad hund och blir bitna, så är det faktiskt inte hundens fel. Det är deras sätt att försvara sig när dem känner sig hotade. Inte mitt jobb att hålla koll på båda delarna! Min åsikt bara.

Vilket som, har på senare tid märkt att min hund är väldigt beskyddande. Ibland är hon som sagt lite feg, men när det väl kommer till kritan så tror iaf hon själv att hon är störst, bäst och vackrast. Går vi ute på kvällarna så är hon alltid på sin vakt, hon går före och kollar läget, backar sedan tillbaka och ser så det inte är någon där heller. Och sådär håller hon på, inget nosande, ingenting. Hon bara spanar in i skogen, mot mörkret osv.

Idag spenderade jag och Aqira dagen nere på stranden med Millan och Niki. När vi kom ner var det inte alls mycket folk, så vi lade oss längst bort vid berget. Ni som känner till Sätrabadet vet att just den platsen är avskärmad från resten av stranden. Och eftersom vi hade turen att vara ensamma där så kunde hundarna vara lösa och springa/bada som de ville. Det roliga var typ att varje gång någon satte en fot på "den stranden" så började Aqira morra och brösta upp sig, så människorna vände ju lika snabbt. Vi hade den delen för oss själva i över 4 timmar, så jävla skönt. Man kanske alltid ska ha med sig henne så man får ligga ostört. ;)

Det var iaf en otroligt härlig dag och jag som vanligtvis håller mig på land både badade/simmade och dök. Många skratt blev det också, det är nämligen så att min vovve har en väldigt unik stil när hon simmar. Hon får typ panik, sprattlar och verkligen kämpar för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Hon kan simma normalt, så förstår inte riktigt varför hon gör så hela tiden. Ser iaf kul ut och hon drog på sig en och annan kallsup.

När vi kom hem var båda lika slut, tok somnade i soffan. Vakna strax innan 9, sprang och köpte kladdkaka, glass och grädde till mina jordgubbar. Och sen var det fotboll som gällde. Holland var GRYMMA och
har bara en sak att säga om Italiens insats - VAFAN COLO, dags att träna målskytte.

Nu får jag snuskiga sms till telefonen, intressant det här. Så.. BYE! ;)




AQIRA, I just love my dog.