Levande charader.


Vem är du? Vem är jag? Levande charader.
Du spelar teater och jag hakar på. Hur illa får det bli.
Ingen vet vad vi sysslar med, vart det är på väg..
INTE ENS VI, ELLER ÅTMINSTONE INTE JAG.
Jag förstår ingenting och blir bara mer och mer förvirrad,
antagligen mest för att jag inte ens vet vad jag själv vill.

Lite svårt att riktigt sätta sig in i situationen när man har känslomässiga störningar som inte går att släppa just nu, kanske aldrig. Det är ett jobbigt ämne, känns fortfarande som ett infekterat sår på något sätt..
Och att pilla bort skorpan hela tiden hjälper inte direkt läkningen.
Jag lever mitt liv nu och har liksom mått skapligt, men nu är allt en ända jävla röra igen. Allt jag har kämpat för att glömma, det jag byggt upp för att lägga mitt gamla liv bakom mig.. Gå vidare. Allt det, ja allt det har liksom rasat på något vis. Det tog en minut, ett samtal, ett möte. Det får inte gå till så här, jag förtjänar bättre, jag vet att jag förtjänar bättre.

Jag vet inte vad du har för avsikt med allt du gör, vet inte ens om du själv vet det. Känns ju inte riktigt som om du tänkt igenom det här. Komma och gå när det passar? Levde med det under en rätt lång tid. Så nej tack, inte igen. Det ska vara på bådas villkor och båda måste må bra av det. Annars kan vi börja med att kasta vänskapen åt helvete och inte ens spekulera i resten. Det är jag som far mest illa av allt det här, så..

ÄR DET VERKLIGEN VÄRT DET? (oavsett syftet)
Ska jag typ kasta mig framför bussen trots att jag vet utgången.
Been there, done that. Men mitt förnuft liksom sviker.

Ska inte ljuga, jag har haft bättre stunder och levt ett lyckligare liv.
Men jag är ändå super nöjd med det lilla jag har.
Beslutet att skaffa hund, JAG har gjort det.. själv.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen,
HON ÄR DET ABSOLUT FINASTE JAG HAR I MITT LIV.
Skulle aldrig byta henne för något oavsett värde..
Som sagt, saker och ting kunde vara bättre, men så länge
jag har Aqira så känns problemen sjukt mycket enklare att tackla.

Så ja, ovisshet.. FINNS INGET VÄRRE!
Ångest fan, men that's life.. tyvärr.
På gränsen till att inte ens orka bry mig,
suger åt sig så otroligt mycket energi och möjligtvis helt i onödan.
Men jag har aldrig påstått att jag är ett geni och ibland (eller rätt ofta)
är det svårt att tänka logiskt. Kör bara kör, enklare sagt än gjort.

Men det var iaf skönt att babbla av sig lite,
även om det kanske blev lite mer personligt än det var tänkt från början.


Anyway, enjoy.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0