HANOHA

Jag tänkte att jag skulle toppa Saw-filmerna. Men tyvärr. Trots att filmens framsida utspår "Världens mest psykotiska skräckberättelse har väntat i 120 år på att skrämma dig från vettet". Min plan var enkel. Jag släckte alla lampor, droppade alla störnings moment så som dator och telefon och tryckte sedan play. Trots att jag under 1 h och 30 min suttit ensam i en bäcksvart lägenhet, så kan jag inte påstå att jag vart varken berörd eller rädd. Filmen var helt klart psykotisk, det kan jag inte neka till. Men den hade få stunder av verklig spänning. Gjorde ett hopp av rädsla första gången något hände och kände mig lite nervös när slutet var nära. Men scenerna hoppade på tok för mycket och dåden avslutades aldrig i bild. Med det menar jag att skärmen blev svart då ett mord skulle inträffa. Därefter visades minnen som blixtrar, döda kroppar i strobe sken. Det räckte inte. Jekyll+Hyde är definitivt en mörk thriller om besatthet, människans dubbelnatur och dragning till det  monstruösa. Men att jämföra den med det redan kultförklarade Saw var lite väl vågat. Denna film är dock inspirerad av den välkända skräckfyllda 1800-tals romanen om schizofrena Dr Jekyll. Detta var den så kallade "Jekyll and Hyde för MTV-generationen". I slutändan tycker jag att den var skaplig. Seg i början, räddades av slutet. Och även om jag inte satt och darrade så är den säkert en mardröms film för mindre härdade personer.