HANOHA

Idag känner jag mig inge vidare, snuvig och halsen är helt rosslig. Fick för ett tag sedan ett samtal om att gå och äta på kinarestuarang. Och trots att jag är väldigt sugen på att följa med så känns det samtidigt otroligt onödigt. Smaklökarna lär inte fungera som de ska och det är nog ett smartare val att stanna hemma och kurera mig. Jag har varken tid eller råd att bli sjuk, kan inte vara borta mer från jobbet nu. Tagit ledigt hit och dit för festande, not good. Dessutom ska jag ju smöra för att få ledigt den 31 oktober och det bli nog en liten fight i sig gällande den saken Iaf om jag känner min chef rätt. Ska antagligen ha middag för släkten på lördag också, vilket jag verkligen ser fram emot. Eller rättare sagt, jag ser fram emot att få umgås lite med min bror. Vi ses så sällan nuförtiden, lever våra egna liv. Annat var det när vi bodde grannar, när han var singel osv. Visst har vi fortfarande våra långa samtal via telefonen, men det är inte samma sak. När jag flyttar så kommer vi inte ha många km emellan oss, vilket jag hoppas förändrar umgänges biten en aning. Nu måste jag försöka komma iväg till affären, annars är risken att jag lägger mig i soffan. Gör jag det så tar latheten över och jag kommer definitivt inte orka röra mig ur fläcken på ett bra tag. Så typiskt mig helt enkelt. Ciao!