HANOHA

Dagen började riktigt illa och nöjde sig inte med det utan utvecklades till total kaos. Allt är just nu helt upp och ner vänt och jag har ingen som helst aning om hur detta kommer sluta. Finns ingen enkel lösning på problemet. Allt jag vet är att det är mitt "fel", men ditt ansvar. Jag har inte satt dig i den här sitsen, det var ditt val. Jag har ingen annan som jag behöver ta hänsyn till, jag gör som jag vill när jag vill och hur jag vill. Så hur du vill hantera "dina relationer" är helt upp till dig. Jag tänker iaf inte ljuga för att tillfredsställa dina behov, bara för att göra dig nöjd. Tänk dig då hur jag mår, hur jag känner mig. Men i det här fallet så verkar det inte spela någon roll. Vilket är konstigt med tanke på det vi håller på med, hur lång tid det ändå har pågått, samt historien bakom allt. Sanningen kommer alltid fram tillslut. Och att du nu får ta lite av konsekvenserna för ditt agerande är nog bara nyttigt. Du måste bestämma hur du vill ha det. Jag orkar inte mer. Har känt så ett tag nu, men det här var typ droppen. Jag har sjunkit lågt för din skull många gånger, lägre än vad jag själv trodde var möjligt. Men denna gång måste jag sätta stopp och helt enkelt vägra. Du tror att du har mig runt lillfingret, att jag hela tiden ska dansa efter din pipa. Men tyvärr, inte denna gång. För om jag gör detta så har jag sjunkit så lågt att jag aldrig mer kommer kunna ta mig upp. Jag kommer förevigt sitta fast under din skosula, så att du kan fortsätta trampa och trampa. Respekt är nyckelordet. Jag älskar dig, fortfarande, men det är inte värt det!