HANOHA

Denna julen tänker jag vara förberedd. Med både inköp och för egen del. Sitter redan nu och filar på min önskelista, samt förslag till vad jag kan ge andra. Logiskt sätt så borde jag skriva ner saker till hemmet, men det är ju så mycket roligare att få egoistiska grejer. Systemkamera och klocka befinner sig högst upp i topp. Men ett köksbord skulle också sitta fint. Usch, jag bara vill ha och vill ha. Ge mig. Har varit snäll i år, jag lovar.

Det kanske är så, att jag har turen på min sida. Ibland. Har redan fått svar från två jobb, där i bland baren på Söder. Så nu har jag en del samtal att ringa, sedan är det bara att vänta och se vart det leder. Känns iaf kul att få bekräftelse på sin ansökan, det är ju inte speciellt ofta det händer. Håll tummarna för mig gott folk. Nu ska jag koka lite te och försöka få igång blodcirkulationen. Lite kämpigt att ha en energisk hund denna årstid.

Har aldrig riktigt förstått mig på det, kanske pga att jag alltid varit den som blivit jagad för att börja jobba på det och dens ställe. Min arbets situation och inkomst är nu mer rätt labil och eftersom jag inte gärna vill jobba i bar under vardagarna så är det rena djungeln för mig att söka. Har principer, men när man rullat förbi dem så söker jag näst intill allt. Försöker enträget komma på vad jag är bra på, vad har jag för erfarenheter, tidigare anställningar. Kommer dock alltid fram till samma sak. Ska jag ha ett arbete där jag vet vad jag gör, så när på in i minsta detalj, så måste jag söka på bar relaterade annonser. Nu har jag fått iväg 6 ansökningar, där endast en var som bartender - deltid. Cross your fingers. Har snart en enorm månads utgift att se fram emot.

E - "Det snöar ute och jag fryser lite. Jag har tänt några värmeljus och sitter i soffan. Vill du komma och göra mig sällskap och spela nintendo-wii framför min platt tv? Jag kan göra lite varm choklad åt dig. :$" Nog det sötaste smset jag fått på länge och hade varit helt perfekt om det inte varit för det långa avståndet på 20 mil. Bringar alltid ett leende på mina läppar, min finaste, min blivande man. SÅ JÄVLA UNDERBAR!

Jag tänkte att jag skulle toppa Saw-filmerna. Men tyvärr. Trots att filmens framsida utspår "Världens mest psykotiska skräckberättelse har väntat i 120 år på att skrämma dig från vettet". Min plan var enkel. Jag släckte alla lampor, droppade alla störnings moment så som dator och telefon och tryckte sedan play. Trots att jag under 1 h och 30 min suttit ensam i en bäcksvart lägenhet, så kan jag inte påstå att jag vart varken berörd eller rädd. Filmen var helt klart psykotisk, det kan jag inte neka till. Men den hade få stunder av verklig spänning. Gjorde ett hopp av rädsla första gången något hände och kände mig lite nervös när slutet var nära. Men scenerna hoppade på tok för mycket och dåden avslutades aldrig i bild. Med det menar jag att skärmen blev svart då ett mord skulle inträffa. Därefter visades minnen som blixtrar, döda kroppar i strobe sken. Det räckte inte. Jekyll+Hyde är definitivt en mörk thriller om besatthet, människans dubbelnatur och dragning till det  monstruösa. Men att jämföra den med det redan kultförklarade Saw var lite väl vågat. Denna film är dock inspirerad av den välkända skräckfyllda 1800-tals romanen om schizofrena Dr Jekyll. Detta var den så kallade "Jekyll and Hyde för MTV-generationen". I slutändan tycker jag att den var skaplig. Seg i början, räddades av slutet. Och även om jag inte satt och darrade så är den säkert en mardröms film för mindre härdade personer.

Det senaste timmarna har jag och min dator haft något i stil med andra världskriget. Vi kommer inte överrens alls. Mitt internet är ruskigt snabbt, det tar aldrig mer än 10 minuter att ladda ner en film. Men när vi kommer till operativsystemet och dess inflytande över bildkvalitet och uppspelning så har jag ingenting positivt att säga. Jag har nu kommit till en slutsats. Vista är det sämsta som någonsin skapats och måste bort snarast möjligt. Jag vill se filmerna som ligger och trycker i mitt video bibliotek. Men nu är det som det är. Efter att ha stått ut i sjutton minuter av Saw V så gav jag upp. Det hackade för mycket, bild och tal var långt ifrån synkade. Imorgon blir det sparande av viktiga dokument och sedan säger jag adjö till det dåvarande, omformaterar och installerar mitt kära XP istället. Blir det ingen märkbar förbättring efter det så åker fan datorn i väggen.

Jag är med och tävlar hos Biiiina om en lyxig highlighter. Håll tummarna för mig.

Idag var det tänkt att jag skulle köpa en ny kabel för att koppla tvn och datorn samman. Katten bet sönder förra och jag är något trött på att hela tiden "mysa" med datorn i knät. Blev dock lite snurrig i affären och förstod inte alls vilken jag skulle välja, priserna flög runt mitt huvud likt onda varelser. Alla olika märken och längder gjorde mig oerhört förvirrad. Slutade med att jag flydde, hals över huvud, jag pallade inte trycket. Att det ska vara så svårt när man gjort det en gång tidigare. Jag planerar att skicka dit någon för att köpa en åt mig, det var för komplicerat för min del. Taktiken för kvällen är att ladda upp med en stor skål glass, cola och några kinder choklad. Lägga laptopen i knät och sedan titta på Saw V. Hörlurarna åker på eftersom ljudet då blir nära och lite påträngande precis som jag vill ha det. Har man ingen sladd att koppla till tvn och surroundet så får man göra det bästa av situationen. Min underbara "vakthund" joinar genom att ligga snarkandes halvt över mig.

Jag hade gärna levt på 50-talet då Gren, Nordahl och Liedholm regerade i italienska ligan. Fått se stora spelare som Grahn och Johansson. För att inte tala om Kurt "Kurre" Hamrin. VM-final på hemmaplan. Med spända nerver fått se skapandet av legendarisk fotboll till en kommentator röst tillhörande, ingen annan än, Lennart Hyland. Fotbollen har halkat efter, vi har förmågor, som inte används på rätt sätt. Men vi har en frisläppt fågel som lyckats uppfylla sin dröm. Satt sig själv och Sverige på kartan. Han, vars namn nu förknippas med "en av världens bästa spelare". Och som verkligen förtjänar den guldiga runda statyn för tredje året i rad. I italien är han Ibra, här skriver han historia som ZLATAN. Hoppet lever vidare i mig, en dag kanske jag får uppleva svensk fotboll när den är som bäst, à la 58. Final mot brassarna? Med vinnande utgång.

Natten spenderades på soffan med filmen Saw IV. Hade faktiskt redan sett den, men då i armarna på en snygging som gjorde att jag fokuserade på allt annat än filmen. Så måste erkänna att en del scener var helt okända för mig. Men nu är den avklarad, får se om det blir något biobesök för att se femman. Är dock lite anti biografer. Vill vara hemma, mörker och TYSTNAD, bara mysa ner mig i soffan med dunkande surround ljud.

Nu har jag gråtit större delen av kvällen. Ladder 49 gav en sprutande effekt, trots att jag sett den ett flertal gånger tidigare. Reprisen av Insider, med sexuellt utnyttjade hästar och den stackars damen som förlorat det hon värderar högst på denna jord. Det vill säga hennes hund, Chess, gav också några tårdrypande moments. Jag tycker att det är helt vidrigt att människor ger sig på djur, kör in föremål i dem, plågar, för deras egna bisarra njutning. Och situationen med den fråntagna taxen. Att hennes väninna ljugit, att polisen lyssnat, hur hennes hundar omplacerats. När hon sedan vunnit, fått rätt, så finns det ingen som vill ta ansvar för det. Det är hennes hund, som hon uppfostrat, givit mat, tid och kärlek i nio år. Men i slutändan så verkar det inte betyda någonting. Människorna som nu mer äger Chess har avregistrerat honom, ljugit om att han avlivats. Bilder har bevisat motsatsen. Men damen får ändå inte träffa honom. Jag kan verkligen inte föreställa mig hur hon känner sig. Aqira är mitt barn. Min och bara min lilla tös. Tanken på att förlora henne existerar inte, det är för mig ett omöjligt senario och jag har ingen som helst aning om vad jag skulle ta mig till om det skulle hända.

Mitt humör har skiftat så många gånger under kvällen att jag inte längre vet vart jag befinner mig humör mässigt. Trött är jag, det är det ända som är säkert. Fötterna värker. Jag har stillat min hunger med några mackor. På tvn visas girls of the playboy mansion. Vilket fick mig att tänka på att jag för någon vecka sedan läste i en tidning att Holly lämnat Hef, är kär i någon annan och köpt en lägenhet. Kommer inte ihåg vem det var, någon som vart på vift med Paris Hilton och liknande. Fördjupar mig inte så mycket i skvaller, Minns bara att jag blev förvånad eftersom hon verkligen är den som dör för playboy livet och Hef i serien. Anyway. Rubriken står för dagens tema på jobbet. Dålig fantasi denna sena (ev. tidiga) timme. Got to restore my mind. Godnatt!

"Tja. Nä inget, ligger på sjukhus. Själv då? Allt bra?"

Fick idag veta att en barndomsvän blivit påkörd och ligger på Karolinska med söndertrasat ben, i väntan på operation nummer två. En oro vaknade till liv. All information fick mig att må illa. Det kunde varit värre, men det är ändå illa nog. Dessa nyheter rent ut sagt sög. Allt kommer bli bra, det måste det. Jag tänker på dig Sanna.

Kom nyss hem från jobbet, trött och sliten, men som alltid när jag öppnat dörren och dragit av mig jackan så är jag klarvaken på nytt. Förstår verkligen inte hur min kropp fungerar. Den borde längta efter att få lägga sig i sängen, stänga av, drömma sig bort i mörkret. Men nej, nu vill den ha mat och sysselsätta sig. Kvällen har vilket som varit lite si sådär. Mestadels tråkig, saknar mina gamla vakter som fick tiden att flyga med massa skitsnack. Men eftersom dricks skålen fylldes rätt snabbt så ska jag inte heller klaga allt för mycket. Så ni som envisas med att fråga varför jag jobbar kvar, där har ni svaret. Dricksen mer än dubblar min månadslön.

Alla ser fram emot helgen, alla förutom jag. Jag har ingen som helst lust att jobba. Att stå och le i flera timmar tilltalar mig inte det minsta denna dag. Har börjat sakna, något enormt. En klump har formats i min mage, likt en sten, som drar åt sig all energi. Den gör mig förvirrad och illamående. Allt summeras väl som hjärtesorg.

Jag är med och tävlar hos KaosetsGudinna om denna snygga klänning.

Jag köper minst 5 filmer i månaden, ibland 8, ibland mer. Försöker att välja de som är lite udda, inte allt för kända, eftersom jag själv tycker om att recensera. Hitta något unikt. Oftast blir det då utländska filmer som slagit stort i sina egna länder, såna som troligtvis aldrig visats på bio här. Många gånger riktiga nitlotter. Kvällen till ära valde jag att se 'London to Brighton', en brittisk stor succé som beskrivs med ord som; "Hård", "Strålande", "Upphetsande", "Högt tempo, mycket energi", "Årets bästa brittiska film". Den är tydligen en flerfaldig vinnare i kategorier som; "New directors award", "Golden Hitchcock", "Best feature film" och "Jury prize". Med all dess lovande information så förväntar jag mig att gå upp i taket, känna någon typ av extas. Eftertexterna har rullat färdigt på skärmen och jag finner inga ord. Den hade sina stunder fylld av spänning, som rätt snabbt dog ut. Det är aldrig kul att sitta och leva sig in i en film där en 12 åring måste leva på gatan och sälja sig till en gammal rik pedofil. Så ja, den var rätt hård. Men det här 82 minuterna borde givit mig mer. Kändes lite som pannkaka på pannkaka. Slutet var lite nervkittlande. Med vikt på lite. Det varade i några få minuter och sedan drog en våg av besvikelse över mig, en obeskrivlig tomhet. Så nu ställer jag mig själv frågan: Tycker jag att den är värd att se, med facit i hand alltså, ska jag rekommendera den till andra? Jag vet faktiskt inte. Är en aning ställd. Tycker inte att den var helt bedrövligt dålig, den hade ändå något. Men om det där något gör den tillräckligt bra är något jag inte kan svara på. Både ja och nej antar jag. I min samling hamnar den i högen "one-night stands", men notera att det inte är som "värdelös", vill bara inte se den igen.

Idag var jag inställd på att laga wok, med nudlar och kräftstjärtar. Smackar fortfarande lätt med munnen när jag föreställer mig smaken och har ett svagt minne av att det faktiskt var denna rätt jag drömde om inatt. Men eftersom jag inte orkade gå för att handla så blev det en annan storslagen måltid; Köttbullar och makaroner. Givetvis med chiliketchup och grillkrydda. Ibland blir jag så jävla besviken på min bristande fantasi. Snark.

Fram och tillbaka i regnet, allt för Aqira. Eller okej, det var mitt eget fel eftersom jag glömde köpa mat till min kära hund igår. Jag är en dum mamma som låter sitt barn svälta. Men nu står hon i köket och glufsar i sig, it's all good. Nu har jag garderat mig med cigaretter också, förhoppningsvis så slipper jag gå ut igen. Men man vet ju aldrig vad som händer under dagen. Just nu ser jag iaf ut som en blöt upp och ner vänd mopp. Ska koka lite kaffe, sätta på mig raggsockor och njuta av den torra miljön och värmen från elementen. Återkommer. Adjö.

Denna onsdag har varit lugn, nästan för lugn, men ändå perfekt på något sätt. Var och bytte ett par skor som jag inte alls var nöjd med, blev tyvärr inget nytt par. Fick beslutsångest och gav upp, behöver ta med mig någon nick-docka som kan hjälpa mig att välja. På fredag maybe. Besökt jobbet och pratat lite skit. Och sedan träffat söta G, ett stress möte som jag önskar hade varat längre. Ett nytt försök imorgon kanske, mys. Nu ska jag sätta på en film, vänta in ett samtal och sedan (förhoppningsvis) sova. Fika imorgon bitti? Får se. Ciao.